February
Friday 1 October 2010 photo 1/1
|
Alla ni som sitter och läser det här till slutet tänker säkert "Hon överdriver" "Hon menar det inte" "Det hjälper om jag säger att jag finns här" det är inte sant.
Mitt liv har varit kaos så länge jag kan minnas. Jag har haft ångest så långt tillbaka jag minns. När jag var liten var jag väldigt sen med att sluta kissa i sängen (onödig fakta) och pågrund av det orkade min pappa ibland inte att ha mig där. Jag blev tvingad att bo hos min mamma och styvpappa medans min yngsta storebror (Magnus) fick bo hos pappa. Jag trivdes aldrig hemma. Jag tyckte inte om våran styvpappa för han var så sträng. Han förvandlade även min mamma till ett monster. Jag har aldrig sett min mamma som en snäll person. Jag har aldrig velat söka tröst hos henne.
När jag väl var hos min pappa så drack dom ganska mycket och ganska ofta så vi åkte inte på så mycket utflykter. Men hos min pappa fann jag tröst och jag älskade honom av hela mitt hjärta. Min pappa fick cancer. När jag var 9 år blev han väldigt sjuk åh fick vara på sjukhus i två veckor åh sedan dog han medans han sov. Jag hälsade aldrig på honom på sjukhuset. Jag var 9 år och vågade inte. Nu idag har jag ångest över det. Jag sörjde inte min pappa förens jag blev 12 år gammal. Jag började gråta varje natt i 2 år ungefär.
Jag har alltid varit en person som behövt närhet och kärlek. Därav har jag haft många förhållanden åh blivit sårade av många. När jag blev 13 år gammal blev jag självmordsbenägen. Har varit det till och från sedan dess. Jag har gjort illa mig själv på olika sätt och även försökt ta livet av mig. Jag gick hos psykolog från årskurs 7 till 9. Jag kan bara säga att det enda det bidrog till var att jag fick prata av mig. I årskurs 8 skaffade vi även kontakt med socialen över att jag inte trivs hemma . Det utreds fortfarande.
När jag börja högstadiet sysslade jag med många aktiviteter. Teater (varannan vecka) , klarinett (3 gånger i veckan) , ridskola (1 gång i veckan , sedan fick jag en häst. Det undehöll mig ganska bra men sedan blev depressionen värre och jag orkade helt enkelt inte med all press som sattes på mig.
Ni som läste hoppas att ni inte tar illa upp av något jag skrivit. Och jag vill bara skriva till att jag inte skrivit om hela mitt liv eftersom det skulle blivit väldigt jobbigt och vissa detaljer är borttagna.
Annons
Comment the photo
Duuu-Speedy
Sat 20 Nov 2010 19:07
:( <3 bara så du vet så kan du alltid prata med mig om precis vad som helst ! <3 jag lovar att finnas här för dej!!!!!!! usch fan va hemskt! stå på dig ! <3
Fatboii
Fri 1 Oct 2010 20:13
men fy gumman! :o
gud...jag vet inte vad jag ska säga D:
vill kunna säga så mycket , men duvet, att jag både finns och älskar dig! hoppas de räcker <3
gud...jag vet inte vad jag ska säga D:
vill kunna säga så mycket , men duvet, att jag både finns och älskar dig! hoppas de räcker <3
Anonymous
Fri 1 Oct 2010 20:12
gumman :(
Älskar dej <33
Älskar dej <33
16 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/veronicavad/473528006/
Visa toppen
Show footer