Skera sig hest :( depp hest... #noh8 tack :3

jävla DV app som gör att jag inte kommenterade där nere •_•

hahah ::3

Jo dodopoj, det kan vara så svårt att låta bli att skära sig. Du framstår som arrogant och trångsynt i din kommentar, men kanske är det bara omognad till följd av din ringa ålder? Jag får hoppas att du bara trollar, om du nu ens läste allt jag skrev där du egentligen ville kommentera?

jag får väl ha min egen åsikt?
och man anses väl inte omogen bara för att jag aldrig har hamnat på botten och varit depp?
visst ledsen och nere har ju alla varit men tror inte värst många faktiskt blir deprimerade. tycker bara att det är ett väldigt dåligt sätt att försöka fixa problem med när det finns hjälp att få

Du får ha din egen åsikt, men du är likväl arrogant. Var glad att du aldrig har varit deprimerad. Jag var nära att dö när jag var deprimerad. Och jag skar mig inte för att jag trodde att det skulle "fixa mina problem". Jag gjorde det för att jag var SJUK. Om du hade brytt dig om vad jag skrev innan du kommenterade så skulle du veta att jag sökte hjälp och fick hjälp, men att det tog tid att bli fri från självskadebeteendet.

Och nej, du är inte omogen för att du inte har varit deprimerad, du är omogen för att du tror att du är någon sorts måttstock för hur resten av befolkningen borde känna. Folk är olika, har olika bagage, olika förutsättningar. Förhoppningsvis drar du huvudet ur röven en vacker dag.

jag vet att många har det dåligt men det är liiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiite svårt att veta hur det känns när man aldrig har upplevt det?
men förklara för mig då varför man skadar sig själv?
jag ser nämligen ingen mening i det efter som jag är omogen

Du har rätt i att det är svårt att veta hur det känns när man aldrig har upplevt det.

Det skiljer sig från person till person varför man skär sig. I mitt fall handlade det om att sjukdomen fick mig att hata mig själv. Istället för att ta livet av mig skar jag mig "bara". Smärtan jag hade inombords var så stark och okontrollerbar att det var lättare att hantera den fysiska smärtan.

För att det är det de förknippar med depression.

precis, de är de ja förknippar med depperission

SE!

Jag "lider" av perioder med djupa depressioner. Inte skadar jag mig. :S

Ta det inte personligt. Det är ju bara på sköj.

Yea I know, men de bara störde mig lite. >.>

jag gjorde en deprimerad hest som drack istället
R.I.P min hest...

Självskadebeteende är direkt bundet till depression.
Dock finns det ju människor som är starka och itne skär sig :P Tycker också det är larvigt.

@Ravyn Hittills är detta den enda hesten i gruppen som självskadat sig. Hur får du det till "alla alltid"?.
Att någon, eller för den delen alla (som dock inte är fallet), tolkar en depphest med självskador utesluter givetvis inte att det finns andra depphestar som INTE självskadar.

@SgtDeepshit Vad är det som är larvigt?

Det här är en viktig diskussion, i hestform eller ej! :)

Att skära sig är larvigt.
Det är ett utbyte mellan psykisk smärta och fysisk smärta, men in the long run så påverkar det inte någonting förutom att man får fula ärr.
Psykologi kan man lösa det med, utan att förstöra sin kropp.

No offence @SgtDeepshit, men ditt uttalande är full of shit.

Självskadebeteende är inte något en sjuk människa bara kan VÄLJA att strunta i. Det uttalandet är direkt förolämpande.

Självklart går det ofta att lösa psykisk sjukdom med psykologi, men det tar tid. Det är inget som löses på ett ögonblick och tills dess behandlingen hjälper, vilket ofta tar flera år, består givetvis symptomen.

Eftersom ingen har exakt samma sjukdomsbild ter sig sjukdomen olika för alla. Vissa skär sig, andra gör det inte, men när det handlar om allvarlig psykisk sjukdom går det inte att välja, bara sådär.

Sedan finns det de som skär sig som kan välja. De som INTE är allvarligt sjuka. Ibland handlar det t.ex. om grupptryck. Men detta är INTE samma sak som när någon är allvarligt sjuk.

Jag har vart med om otroligt jobbiga saker i livet, och jag har vänner som skurit sig för betydligt mindre, och jag själv har aldrig kommit till TANKEN att göra det.
Då jag mådde dåligt tänkte jag det logiska " Fuck, dehär e inte bra, jag måste söka hjälp" och det är därför vi har psykiatri i landet.
Gick till en kurator, blev skickad vidare till en psykiatriker och psykolog, och jag fick ångestdämpande medicin under början av KBT:n för att det skulle underlätta det som du säger, att det inte går på 5 sekunder direkt.

Lärde mig ett nytt sätt att se på det, och fick också upp ögonen för psykologins kraft i världen, och därför pluggar jag till psykolog nu också.
Att bli dumpad t.ex och svara med att skära sig......varför?
När man kan umgås med folk som underlättar det för en, supportar en etc etc.
Man avleder den psykiska smärtan genom att ge kroppen fysisk smärta, men det får bara hjärnan att fokusera på annat under tiden man skär sig........efter det är man mer skadad än vad man var innan.

Det finns någonting som heter logiskt tänkande och självbehärskning. Alla människor är befogade psykiatrisk vård i landet, och har man problem så går man DEN vägen, precis som att man går till doktorn om man börjar skita blod.

Så bra för dig att du inte behövt ta till självskadebeteende! Grattis! Men bara för att DU inte gjort det är det väldigt ignorant att anta att alla andra klarar det om de bara vill. Valfrihet är inte alltid lätt till hands vid psykisk sjukdom. Som sagt yttrar det sig olika hos olika personer. Det är inte så enkelt som du beskriver det.

Jag sökte hjälp direkt när jag skurit mig första gången först då tog jag min depression på allvar. Ändå tog det flera år för mig att sluta skära mig, trots att jag ALLTID sökt hjälp och tagit emot all hjälp jag fått. Du måste förstå att bakomliggande orsaker till den psykiska ohälsan påverkar hur sjukdomen yttrar sig.

Att bli dumpad innebär inte att bli deprimerad. Det är en övergående deppighet. Visst är det onödigt att skada sig själv, men det är inte alltid så lätt att vara logisk. Och även om man är logisk kan känslorna styra. Det som behövs, som du säger, är psykologiska verktyg för att klara av situationer, men bara för att DU fick hjälp som fungerade betyder det inte att ANDRA får det. Vissa får vänta i många många år innan de får ordentlig hjälp.

Du är nonchalant som utgår från att dina egna upplevelser kan vara den enda sanningen. Som sagt, grattis till dig som inte behövde ta till självskadebeteende.

Klart att bakgrunden och orsakerna är det som modifierar paradigmet hos problemet, men det går fortfarande att hjälpa ALLA människor via kognitiva knep, sålänge man nu VILL bli av med problemet.
På DV finns de ju sickos som skryter om att de skurit sig etc, visst de får väl göra det då, men det är sick.
Jag har grov GAD (Generaliserat ångestsyndrom) och dessutom paranoia och depression i hög grad, och att oroa sig för nonsens och att inte behöva göra allt i en strukturerad ordning är mina VÄRSTA PROBLEM.
Ändå läser jag på hemma hur man handskas med det, och övar in alla tekniker, trots att det är så allvarligt att jag vart sömnlös varannan natt hela mitt liv p.ga detta.

Det GÅR, bara man har viljan.

Du glömmer att det är oerhört svårt att få ordentlig hjälp inom psykiatrin. Vissa får ingen hjälp alls trots att de söker, andra får tio gånger på vårdcentralen.

Jag har aldrig skrutit om att jag skurit mig. Bar långärmat varje dag under två års tid och berättade inte för någon.

För övrigt så finns inte alltid viljan att må bättre. Det är ofta en del av problemet. Det är destruktivt. Det finns deprimerade människor som tar livet av sig. Alla är inte starka.

I guess so :7
Tycker det är så synd bara...för folket ångrar sig djupt efteråt :<

Ja, det är jättesynd...

Men som sagt, de som gör det för att de är sjuka på riktigt kan inte hjälpa det. För mig var det t.ex. en överlevnadsstrategi. Jag var tvungen att få ur mig allt självhat för att inte... Ja, ta livet av mig.

Det är lätt att säga att bara för att man själv klarar någonting så borde andra klara det också, men det är nedvärderande mot dem som faktiskt på riktigt inte klarar av det.

True....antar att ja ska känna mig "STARK" då :P

Ja. Eller så har du helt enkelt inte samma bakomliggande orsaker till dina psykiska problem som de som skär sig.

Din första kommentar avslutades med "Dock finns det ju människor som är starka och itne skär sig :P Tycker också det är larvigt." Och kändes som att du nedvärderar dem som inte är starka. Tror det är farligt att göra det. Ska någon som är "svag" straffas dubbelt för det?

Det finns så många som är svaga och därför inte ens kommer sig för att ta kontakt med psykvården. Kanske för att de bara vill tyna bort eller inte tycker att de är värda att må bra. Detta är inget de har valt.

Kanske är det p.g.a. att det ändå ofta är tabu det här med att behöva psykiatrisk vård. Hur som helst tror jag att det är oerhört viktigt att vara öppen och förstående inför att alla människor är olika och ingen förtjänar att må dåligt. Och att alla inte har samma villkor för att börja må bättre. Vissa saknar till och med verktygen att söka hjälp. En del har inte ens sjukdomsinsikt.

"För övrigt så finns inte alltid viljan att må bättre. Det är ofta en del av problemet. Det är destruktivt. Det finns deprimerade människor som tar livet av sig. Alla är inte starka."

Där tror jag att du har argumentet du ska ta upp tidigare för att slippa såna här långa tradiga diskussioner med "starka" deprimerade personer i framtiden flatapan. Jag tror att det berörde själva kärnan i skillnaden mellan de som fortfarande har styrkan att "tänka logiskt och betänka följderna" och de som inte kan låta bli att få den där korta tillfredsställelsen som det ger att slippa tänka på det psykiska.

Marcus Lundberg du har en poäng i det! Men jag vill gärna diskutera fram saker för att folk ska få sig en ordentlig tankeställare. Jag vill veta hur folk tänker kring det här. Det finns så många fördomar och jag vill lirka fram dem... Men som sagt har du en poäng ;)

Ja, jag har läst båda diskussionerna här och finner en viss brist på empati, speciellt med tanke på att båda diskussionerna varit med personer som påstår sig varit/vara deprimerade själva. Jag har aldrig varit deprimerad men kan ändå sätta mig in i tänket, eller brist på tänk, när man är i ett självskadebetéende.