(bilden är från den lyckligaste delen av mitt liv. har jag kommit på.. fan. och förlåt om det får dig att känna dig obekväm) ni behöver inte läsa det här. behöver bara få ut lite negativt. jag mår skit nu, sitter och har kul men mina tankar säger mig något annat. jag är inte längre den jag var förut. för lite mer än ett år sen har jag gått från att vara helt otroligt lycklig till.. rakt jävla neråt och deppig hela tiden. hur fan gick det till? jag trodde jag gjorde rätt! fan heller. så fel. nu är jag mer en utstött, dom jag trodde skulle finnas där föralltid gör mig bara besviken, inte med mening dock. verkligen inte, jag förväntar mig väl bara för mycket. jag har fortfarande ett as kasst liv, undviker helst att ta hem folk hit. jag har inget att vara stolt över... jag har äntligen börjat trivas i min klass och jag blir bara glad av att vara i deras närhet. aah, mina blondiner! <3 och jag känner fortfarande; tack gode gud att nikita finns i min närhet. för jag tror seriöst att jag inte hade orkat något annars. this sucks. jag är bara besviken på allt just nu.. det finns såklart, som alltid, ett par stycken människor, förutom dom anonymt ovannämnda, som gör mig fullständigt lycklig. menmen. nu ska jag sluta klaga och återgå till det jag höll på med.

jag FINNS här också.