February
Tuesday 18 March 2008 photo 4/4
|
Efter skolan åkte vi bort till henne för att se henne och ta ett farväl. Vi Klev ur bilen och jag fick en olustig känsla i magen. Men jag sa till mig själv att vara stark, jag klarar det här, för pappas skull. Vi gick in och pratade med någon ur personalen. Hon frågade om vi ville titta på Eira, vi sa ja. Vi gick mot hennes lägenhet. Hon låste upp dörren. Hon frågade om vi ville att hon skulle följa med in, vi sa att det var okej. Vi gick in. Jag kom sist, visste inte riktigt om jag skulle våga se henne död. Men jag tog mod till mig och gick in. vände runt hörnet och fick sen henne. Jag gav ifrån mig ett ljud och vände mig bort. Det var läskigt att se. Jag blev chockad. Inte trodde jag att en död människa skulle se ut på det viset.
Hon låg där på sin säng med händerna knäppta på magen, med öppen mun, med lila blommor i handen, ett vitt lakan över sig. Det kändes så overkligt, nyss, bara två dagar innan, när jag och pappa satt hos henne, så hade hon levt. Nu var det inte längre så. Hon hade lämnat detta livet bakom sig och gått över. Dit hon på senaste tiden bara väntade på att få komma.
På sängen låg det ett rosa papper där det stod vilken tid hon hade somnat in m.m. Jag tog upp pappret och tittade på det. Konstigt tänkte jag, det står Eira Johansson. Hon hette faktiskt Sjögren, precis som jag. Sköterskan ändrade det. Pappa gick runt sängen, fram till henne för att säga några ord och ge henne en klapp på kinden. Jag vågade inte. Jag tyckte det räckte med att se henne.
När jag tänkter efter var det fint ändå. Stilla och fridfullt. Fast tanken på att hon var död, var obehaglig.
Bilden jag fick av henne när jag kom in i rummet kommer alltid sitta kvar på näthinnan. Den kommer jag aldrig glömma. Bilden är glasklar.
Vila i frid Farmor!<3
Hon låg där på sin säng med händerna knäppta på magen, med öppen mun, med lila blommor i handen, ett vitt lakan över sig. Det kändes så overkligt, nyss, bara två dagar innan, när jag och pappa satt hos henne, så hade hon levt. Nu var det inte längre så. Hon hade lämnat detta livet bakom sig och gått över. Dit hon på senaste tiden bara väntade på att få komma.
På sängen låg det ett rosa papper där det stod vilken tid hon hade somnat in m.m. Jag tog upp pappret och tittade på det. Konstigt tänkte jag, det står Eira Johansson. Hon hette faktiskt Sjögren, precis som jag. Sköterskan ändrade det. Pappa gick runt sängen, fram till henne för att säga några ord och ge henne en klapp på kinden. Jag vågade inte. Jag tyckte det räckte med att se henne.
När jag tänkter efter var det fint ändå. Stilla och fridfullt. Fast tanken på att hon var död, var obehaglig.
Bilden jag fick av henne när jag kom in i rummet kommer alltid sitta kvar på näthinnan. Den kommer jag aldrig glömma. Bilden är glasklar.
Vila i frid Farmor!<3
Comment the photo
vet hur det känns :'(
13 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/victoriasjogren/187565324/
Visa toppen
Show footer