Wednesday 31 December 2008 photo 1/1
![]() ![]() ![]() |
Sista dagen på 2008.
Ja, när man tänker tillbaka på året så känns det fan bra. Att lämna det bakom sig känns nästan ännu bättre.
Men allt som jag varit med om i år, det går verkligen inte att ersätta.
Sommaren måste varit den jag njutit mest av.
Den erbjöd med allt ifrån teater som nästan tog kål på en men som ändå var något av det mest fantastiska jag varit med om, till Öland där det var reggae och älskade vänner som lyfte upp mig och gjorde mig lyrisk av lycka.
Men också alla vänner i överlag, nya som gamla.
Om upplevelser gör en lycklig så är det inget emot vad vännerna som är med och upplever dem gör. Som alltid finns där, i glädje och sorg.
Som alltid är beredd att ta ens hand och få en att gå vidare.
Gå vidare från svackor där man onödigtvis hamnat när livet blir för mycket.
När För många människor kommer och vill få en plats i sitt liv på samma gång.
Eller när kanske bara en enda människa bryter sig loss och lämnar ett så stort hålrum att man inombords nästan går sönder.
Det hände när bland annat farfar dog. Jag saknar dig varenda dag och det kommer jag alltid göra. Att se farmor kvar gör ont, men jag försöker. Varje dag. För det hade du velat. Och farmor kommer aldrig vara ensam i sin sorg, för hon har oss. De hon älskar.
Att Börja hålla av någon är för mig ofta jobbigt. Det är ett stort steg för mig, och det stora steget gör mig ofta lite osäker. Det har hänt i år också.
För när folk kommer in och rör runt inom mig så ligger inget på plats. Och ofta är mitt liv ändå så rörigt att jag inte kan ge den rätta platsen åt människor.
Det finns människor jag nu kan se tillbaka på och förstå att de inte var rätt för mig.
Men det spelar ingen roll, för då kändes det rätt och leva för dagen - det ska man väl?
Att det sen skadat mig så otroligt tänker jag faktiskt ta. För blir allt så jävla fel så det nästan är förskräckligt, då är det är bara att stanna upp, stänga ögonen, andas och gå vidare.
För vad mer kan man göra?
I år har jag växt otroligt. Jag hoppas ni andra också har det, och att jag på något sätt kanske varit delaktig i det.
Det enda jag kan säga är Satsa och vinn! Tuta och kör!
Du kan alltid ågra ett felsteg, men svårare är det att ångra ett steg du aldrig tog.
Eller hur?
Lever man inte fullt ut så slutar själen att leva
Gott nytt år
Ja, när man tänker tillbaka på året så känns det fan bra. Att lämna det bakom sig känns nästan ännu bättre.
Men allt som jag varit med om i år, det går verkligen inte att ersätta.
Sommaren måste varit den jag njutit mest av.
Den erbjöd med allt ifrån teater som nästan tog kål på en men som ändå var något av det mest fantastiska jag varit med om, till Öland där det var reggae och älskade vänner som lyfte upp mig och gjorde mig lyrisk av lycka.
Men också alla vänner i överlag, nya som gamla.
Om upplevelser gör en lycklig så är det inget emot vad vännerna som är med och upplever dem gör. Som alltid finns där, i glädje och sorg.
Som alltid är beredd att ta ens hand och få en att gå vidare.
Gå vidare från svackor där man onödigtvis hamnat när livet blir för mycket.
När För många människor kommer och vill få en plats i sitt liv på samma gång.
Eller när kanske bara en enda människa bryter sig loss och lämnar ett så stort hålrum att man inombords nästan går sönder.
Det hände när bland annat farfar dog. Jag saknar dig varenda dag och det kommer jag alltid göra. Att se farmor kvar gör ont, men jag försöker. Varje dag. För det hade du velat. Och farmor kommer aldrig vara ensam i sin sorg, för hon har oss. De hon älskar.
Att Börja hålla av någon är för mig ofta jobbigt. Det är ett stort steg för mig, och det stora steget gör mig ofta lite osäker. Det har hänt i år också.
För när folk kommer in och rör runt inom mig så ligger inget på plats. Och ofta är mitt liv ändå så rörigt att jag inte kan ge den rätta platsen åt människor.
Det finns människor jag nu kan se tillbaka på och förstå att de inte var rätt för mig.
Men det spelar ingen roll, för då kändes det rätt och leva för dagen - det ska man väl?
Att det sen skadat mig så otroligt tänker jag faktiskt ta. För blir allt så jävla fel så det nästan är förskräckligt, då är det är bara att stanna upp, stänga ögonen, andas och gå vidare.
För vad mer kan man göra?
I år har jag växt otroligt. Jag hoppas ni andra också har det, och att jag på något sätt kanske varit delaktig i det.
Det enda jag kan säga är Satsa och vinn! Tuta och kör!
Du kan alltid ågra ett felsteg, men svårare är det att ångra ett steg du aldrig tog.
Eller hur?
Lever man inte fullt ut så slutar själen att leva
Gott nytt år
Comment the photo


3 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/vildkaktus/313316009/