Tuesday 21 July 2009 photo 1/2
|
Vart tog livet vägen? Jag känner mig gammal, ute ur tiden. Det har redan vuxit fram ett nytt språk och jag känner mig ålderdomlig som håller fast vid "det gamla" språket (det korrekta om ni frågar mig), som fortfarande säger "de" och "dem" och "mig" och "dig". Som skriver antingen en punkt eller tre efter en mening. Som alltid börjar med stor bokstav.
Jag känner mig... Antik. Vad hände med det mobilfria samhället, vad hände med tålamodet, och för att inte tala om modet? Jag skäms ibland, för att jag, liksom de flesta andra, är fast i tekniken. Och jag skäms över människan, som leker med döden, leker någon sorts gud, och utmanar ödet dag efter dag.
Solidariteten i vår värld dör bort, och vi ser det inte ens. Eller så väljer vi att inte se. Och det är lätt att predika, men svårare att efterleva det själv. Jag vet nog ingen som vill förstöra sig själv, andra eller världen, men likväl är det det vi gör, dag ut och dag in.
Jag blir så trött på det. Och jag känner mig gammal. Mest för att jag inte ser ljust mot framtiden. Det är nog redan kört i vilket fall, men bara att känna att man gjort någonting, det kan göra mycket.
Så vad ska jag göra? Jag ska panta alla mina pantbara saker, källsortera så gott det går och be alla jag vågar om att inte slänga sina fimpar på marken (det var miljöbiten). Jag ska köpa ekologiskt (miljö det med i och för sig) och rättvisemärkt och så lokalt som möjligt, jag ska vara med i den fackliga kampen och jag ska finnas där för de som söker något hos mig (för solidariteten). Och jag ska aldrig någonsin (bara jag vet om det) stödja någonting som är för genmodifiering, övervakningssamhället eller någon form av gudslek.
Ett försenat nyårslöfte? Kanske. Eller helt enkelt bara en insikt hos en något vuxnare individ.
Comment the photo
9 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/vinterkyss/393048402/