jag har en stor hemlighet
att den knappt ryms i mitt bröst
och jag längar så
efter att få släppa ut den fritt

jag ler alltid, min vän
även då jag går sönder
så ler jag
för att du inte ska undra
över mig

jag vet att du hade lyssnat
kanske förstått
men jag vill inte
att du vet
att ingen vet

jag har alltid varit den starka
av oss två
aldrig fallit
bara tagit emot dig
då du snubblat och skrapat
upp dina sår
- du får dom alltid att läka
sa du

vad är jag för än vän undrar jag
när jag är ensam
jag vet så mycket
nästan allt
medans du
du vet ingenting

jag söker mig själv i ett mörker
har inte tid att bryta ihop
måste kämpa
för att hålla dig
oss i liv

jag ska alltid finnas där
hade jag lovat
men nu när mina ögon börjat
att svartna
när mitt hjärta slår för hårt
och synen försvinner
hur ska jag kunna orka
för dig då

jag sitter här varje midnatt
och tänker på vad
du hade varit utan mig
vad du hade gjort
om jag en dag
försvann

jag är för opoetisk för att skriva ett brev
för feg för att ringa
så här sitter jag om natten
funderande på dig

på vad du är om jag inte orkar
vad jag är då jag är ensam

Annons

The photo has no tags

October 2014