April
Friday 16 April 2010 photo 1/1
|
Friday 16 April 2010 photo 1/1
|
|
Lunginflammation betyder att man har en inflammation i själva lungan. Den kan orsakas av flera olika mikroorganismer, virus, bakterier, svampar eller parasiter, men kan också orsakas av etsande kemikalier om man till exempel andas in maginnehåll eller giftiga gaser under en brand.
Hälften av alla lunginflammationer orsakas av bakterier. En streptokockbakterie som kallas pneumokocker är vanligast och ger den typiska lunginflammationen. Det är den typen av lunginflammation som beskrivs här.
Vanligtvis smittas man genom att man andas in de sjukdomsframkallande mikroorganismerna. Mer sällan uppstår lunginflammation genom att bakteriekolonier från en infektion i en annan del av kroppen, till exempel i skelettet, sprider sig till lungorna via blodet.
Lunginflammation kan även uppstå om man får ner maginnehåll i lungorna, exempelvis vid medvetslöshet. Dels ger det en kemisk lunginflammation och dels kan det föra in skadliga mikroorganismer i lungorna.
Den klassiska bakteriella lunginflammationen börjar oftast plötsligt, med frossa, feber, smärtor i bröstet och hosta. Hostan är torr i början, men efter ett tag hostas material från lungorna upp. Detta är oftast gulaktigt eller rostfärgat som kan ha små blodansamlingar i.
Andningen är vanligtvis snabb och flyktig. Man kan uppleva att luften inte räcker till och ett tecken på svår syrebrist är att man blir svagt blålila om munnen. Det gör ont att andas in djupt och att hosta, vilket kan vara ett tecken på att inflammationen har spridit sig till den hinna som omger lungorna.
Äldre människor kan bli förvirrade och oroliga.
Om mjälten avlägsnas, till exempel efter en trafikolycka, är det viktigt att man blir vaccinerad mot pneumokocker. Om man inte blir vaccinerad ökar risken att drabbas av lunginflammation och eventuellt dö av den. Fem år efter vaccinationen ska en läkare ta ett blodprov för att se om vaccinet fortfarande är aktivt.
Om man är över 65 år, eller om immunförsvaret är försvagat, eller om man har en kronisk sjukdom, bör man vaccineras mot pneumokocker. Dessutom bör sådana vara extra försiktig när influensaepidemier finns i närheten och för säkerhets skull vaccineras mot influensa.
Får man en förkylning som inte vill ge med sig, eller om man har de symptom som tidigare beskrivits, bör man omedelbart söka läkarvård.
Har man varit utomlands inom de senaste två, tre månaderna är det viktigt att berätta det för läkaren, eftersom utländska bakteriekulturer kan kräva en annan behandling.
Förberedelser görs för att även vaccinera barn mot pneumokocker, men då gäller det främst att förebygga öron och hjärninflammation orsakad av dessa bakterier.
Diagnosen ställs först och främst med hjälp av sjukdomshistorien, i kombination med en klinisk undersökning som bland annat består av att läkaren lyssnar på andningsljuden med stetoskop.
För att säkra diagnosen och för att fastslå problemets omfång kan man bli inlagd på sjukhus. Där tas bland annat röntgenbilder av lungorna, för att kartlägga inflammationens spridning, liksom inflammatinonsprover.
Ett prov på materialet som hostas upp, från näshålans bakre delar eller från blodet tas för att fastslå vilken mikroorganism det rör sig om och för att optimera behandlingen.
Lunginflammation har väldigt olika förlopp från person till person och beroende på vilken mikroorganism och behandling det är frågan om.
Upprepade lunginflammationer eller lunginflammationer som inte vill ge med sig kan vara ett tecken på något helt annat, eventuellt lungcancer.
Även om lunginflammationen försvunnit är det naturligt att man under en period av flera veckor kan känna sig trött och bli andfådd vid ansträngning. Man kan även få rethosta.
Visa toppen
Show footer