Hela min värld rasar samman!
Jag saknar S så jävla mycket, men bara när jag är ensam... Jag skulle ALDRIG erkänna att jag saknar honom annars... På dagarna är jag ARG och vill ge igen! Så jävla mycket!! Men jag orkade verkligen inte argumentera emot... Jag tyckte inte att det spelade någon roll, för han visste att jag inte ville ha något seriöst... än... Men nä...
Och L, som varit så underbar igenom allt dehär. Jag förstår nästan inte hur han kunnat förlåta mig. Det jag gjort mot honom är 1000 gånger värre än det jag gjort mot S, men ändå så finns han i vått och torrt. Det spelar ingen roll vad jag behöver eller när jag behöver det.
Men ja, jag antar att han verkligen älskar mig, hoppas han förstår att jag älskar honom med. Alltid! . <3
Han är så bra för mig... Och när jag var med S var jag för rädd att mista L mer än jag redan gjort. Jag ville ju fortfarande vara vän med honom. Men det "fick" jag inte... Då blev Han så arg... och jag hatade (hatar) när han är arg på mig. Jag kände mig så dålig, så hemsk. Inte värd nånting...

Min bästa vän börjar ignorera mig, frysa ut mig, pika mig och jag gissar att hon inte vill ha mer med mig att göra snart. Jag önskar bara att hon kunde berätta vad jag gjort... Jag har offrat mycket, dagar, nätter, vänner, kärlek och blod för henne...

Jag orkar inte leva, men jag vågar inte dö...

Annons

The photo has no tags

Camera iPhone 3GS

Focal length 4 mm

Aperture f/2.8

Shutter 1/40 s

ISO 64

Date

December 2013