två jävla år sen. det blir inte lättare. varför skulle det bli bättre ju längre tid det går?
saknar dig ju bara mer. du missar ju bara fler av alla sakerna du borde ha fått uppleva. livet är orättvist.

<3

Massor av kramar till dig från oss. Ofattbart och saknad blir större för varje dag. Saknar allt, precis allt. Hör Robin och tror det är Charlie ibland. Önskar så att det bara var en enda lång mardröm som vi skulle vakna upp ur nu. Två år. Så länge...och ändå så nyss. Varje dag frågar jag varför? Tankarna är många. Smärtan är outhärdlig ibland. Men minnena av Charlies alla roliga spratt, hans underbara skratt och leende, tar ingen ifrån oss. Jag är så tacksam för de nästan 16 år vi fick ha honom hos oss. Så otroligt tacksam att just jag fick vara hans mamma. Kram otta