February
Thursday 5 November 2009 photo 9/11
|
Döda mig om du vill.. men kände igen mig så i texten och tyckte den var så jävla fint skrivet! Jag vet också hur det där känns, tro mig, och det vet du! Finns alltid här för dig <3
"Okay, jag vet inte vart jag ska börja! Senaste veckan har varit en plåga.. jag vill aldrig uppleva förra söndagen igen! Det var det hemskaste som någonsin har hänt i hela mitt liv (nääästan^^).
Jag vaknade på morgonen och kände mig så jävla dissad och jobbig att det fanns inte. Jag sa åt mig själv att aldrig, aldrig mer prata med dig. Försökte plugga till mitt samhällsprov, jag klarade det inte längre än till fyra-tiden, jag kunde bara tänka på hur illa allting blev, och att jag ville vrida tillbaka tiden!
Innan middagen satt jag inne på mitt rum och lyssnade på musik, jag kände hur jag inte kunde hålla tillbaka mina tårar, men det kom inga tårar. Förens vid matbordet, hela familjen var samlad, precis som det oftast är, och då, då börjar mina tårar stömma ner för mina kinder och jag kunde inte hindra det. Jag kunde inte äta över huvudtaget, på hela dagen! Magen kurrade men jag fick inte ner en bit, tårarna hindrade mig. Mamma tittade på mig och frågade vad som hade hänt, jag blundade bara och skakade på huvet sen gick jag in på mitt rum igen!
Då blev det bara värre i två timmar låg jag i min säng och grät, kändes som om tårarna skulle ta slut. Mamma kom in och satt med mig minst en timme, ibland så älskar jag min mamma <3.
Hur som helst, jag har varken kunnat äta, koncentrera mig, eller tänka klart hela veckan nu. Det värsta är, jag vet inte vad jag ska säga när folk frågar hur jag mår! Visst blir svaret alltid "Bra ^^" men somliga ser igenom det, och skulle jag försöka förklara hur jag egentligen mår, det skulle låta så otroligt jävla mesigt! Så därför skiter jag i mig själv, jag är glad å positiv när andra ser, men när ingen ser får jag gråta för mig själv, för jag känner mig så jävla ensam, inte en jävel förstår hur det är att vara mig, just nu! Ingen, ingen!
För med miljontals prov/inlämmningar i skolan som jag inte kan koncentrera mig till, fittsjukhuset och idiot kärringarna och en hål i mitt hjärta, på en skala ett till tio, hur jävla glad är jag egentligen?"
"Okay, jag vet inte vart jag ska börja! Senaste veckan har varit en plåga.. jag vill aldrig uppleva förra söndagen igen! Det var det hemskaste som någonsin har hänt i hela mitt liv (nääästan^^).
Jag vaknade på morgonen och kände mig så jävla dissad och jobbig att det fanns inte. Jag sa åt mig själv att aldrig, aldrig mer prata med dig. Försökte plugga till mitt samhällsprov, jag klarade det inte längre än till fyra-tiden, jag kunde bara tänka på hur illa allting blev, och att jag ville vrida tillbaka tiden!
Innan middagen satt jag inne på mitt rum och lyssnade på musik, jag kände hur jag inte kunde hålla tillbaka mina tårar, men det kom inga tårar. Förens vid matbordet, hela familjen var samlad, precis som det oftast är, och då, då börjar mina tårar stömma ner för mina kinder och jag kunde inte hindra det. Jag kunde inte äta över huvudtaget, på hela dagen! Magen kurrade men jag fick inte ner en bit, tårarna hindrade mig. Mamma tittade på mig och frågade vad som hade hänt, jag blundade bara och skakade på huvet sen gick jag in på mitt rum igen!
Då blev det bara värre i två timmar låg jag i min säng och grät, kändes som om tårarna skulle ta slut. Mamma kom in och satt med mig minst en timme, ibland så älskar jag min mamma <3.
Hur som helst, jag har varken kunnat äta, koncentrera mig, eller tänka klart hela veckan nu. Det värsta är, jag vet inte vad jag ska säga när folk frågar hur jag mår! Visst blir svaret alltid "Bra ^^" men somliga ser igenom det, och skulle jag försöka förklara hur jag egentligen mår, det skulle låta så otroligt jävla mesigt! Så därför skiter jag i mig själv, jag är glad å positiv när andra ser, men när ingen ser får jag gråta för mig själv, för jag känner mig så jävla ensam, inte en jävel förstår hur det är att vara mig, just nu! Ingen, ingen!
För med miljontals prov/inlämmningar i skolan som jag inte kan koncentrera mig till, fittsjukhuset och idiot kärringarna och en hål i mitt hjärta, på en skala ett till tio, hur jävla glad är jag egentligen?"
Visa toppen
Show footer