Sunday 14 March 2010 photo 3/4
|
Sarah, det är nog bäst att du läser detta när du är ensam.
Jag kommer alltid finnas vid din sida vad som än händer. Vi har kännt varadra i snart tre år & med de åren har vi två gått igenom så mycket skit tillsammans. Okej, inte bara skit men det tror jag att du förstår. Det jag menar är att vi stått vid varandras sidor när det vart som värst, & jag vill bara att du ska veta att jag finns bakom din rygg hela tiden när du behöver mig. Jag vet vad du gått igenom, jag har gått igenom samma sak. & det är ett rent helvete, att det på något sätt fortfarande sitter kvar. Jag vet att jag inte är världens bästa på att skriva och uttrycka mig skriftligt, men jag gör mitt bästa. Jag minns så väl när jag höll på med Tomaten och du med Gurkan. Hur vi båda satt i samma sits & visste exakt hur den andra kände. Exakt likadant är det idag. Vi går igenom all skit tillsammans. & jag vet, att du lika väl som jag, tycker det är så jävla sjukt att det inte ändrats ett skit, även fast det gått nästan flera år sen sist. Ändå så kan man inte låta bli att skicka iväg det där förbannade smset, som man sedan ångrar, & så slutar det med att vi två sitter och har massa ångest tillsammans. Folk säger att den rätte kommer dyka upp bara man ger det tid, det är det vi två gjort. Otaliga gånger har vi försökt och sedan hamnat nere i skiten igen. Hur länge ska man vänta? Hur många gånger ska man försöka? Jag är trött på allt detta väntade och alla ständiga misslyckade försök! Jag trodde jag hade funnit den rätta förut med så jävla fel jag hade. & den senaste tiden har inte vart den roligaste för mig, ångestfylld och nätter fyllda med tårar. Jag vet att jag inte vart ensam, och det låter jävligt illa, för vem vill ligga och veta, att en av sina bästa vänner, har det lika jobbigt just nu. Inte jag. Men just därför vill jag att du ska veta att jag finns här för dig. På samma sätt som du har funnits här för mig under dessa år. Du har lyssnar på mitt pladder, på hur jag med jämna mellanrum upprepar saker som jag inte ens behöver nämna här, för det vet du om så väl. Jag skulle kunna sitta och skriva hur länge som helst, för det känns inte riktigt att jag får ut det jag egentligen vill säga. Men om jag skriver mycket mera så kommer jag vill till slut börja skriva fel saker, du vet vad jag menar... så därför sätter jag punkt här. & jag vet att denna text inte var så jävla bra ihopsatt, och om jag skulle läsa igenom den så skulle jag säkert radera allt, för jag är verkligen ingen Casanova när det kommer till att skriva. Fråga mina lärare. Men jag vill bara att du veta att jag finns här för dig när du behöver mig, vi ska klara detta tillsammans. På nätt jävla vänster ska vi hitta den rätta. För jag vet hur ont det gör när man känner den där jävla saknaden, det är som ett stort hål i ens hjärta, ens liv saknar gnistan. & vi båda vet vad det är som saknas... Även om det ska ta oss flera år tillsammans att finna "det", så ska vi göra det. Tillsammans <3
Jag kommer alltid finnas vid din sida vad som än händer. Vi har kännt varadra i snart tre år & med de åren har vi två gått igenom så mycket skit tillsammans. Okej, inte bara skit men det tror jag att du förstår. Det jag menar är att vi stått vid varandras sidor när det vart som värst, & jag vill bara att du ska veta att jag finns bakom din rygg hela tiden när du behöver mig. Jag vet vad du gått igenom, jag har gått igenom samma sak. & det är ett rent helvete, att det på något sätt fortfarande sitter kvar. Jag vet att jag inte är världens bästa på att skriva och uttrycka mig skriftligt, men jag gör mitt bästa. Jag minns så väl när jag höll på med Tomaten och du med Gurkan. Hur vi båda satt i samma sits & visste exakt hur den andra kände. Exakt likadant är det idag. Vi går igenom all skit tillsammans. & jag vet, att du lika väl som jag, tycker det är så jävla sjukt att det inte ändrats ett skit, även fast det gått nästan flera år sen sist. Ändå så kan man inte låta bli att skicka iväg det där förbannade smset, som man sedan ångrar, & så slutar det med att vi två sitter och har massa ångest tillsammans. Folk säger att den rätte kommer dyka upp bara man ger det tid, det är det vi två gjort. Otaliga gånger har vi försökt och sedan hamnat nere i skiten igen. Hur länge ska man vänta? Hur många gånger ska man försöka? Jag är trött på allt detta väntade och alla ständiga misslyckade försök! Jag trodde jag hade funnit den rätta förut med så jävla fel jag hade. & den senaste tiden har inte vart den roligaste för mig, ångestfylld och nätter fyllda med tårar. Jag vet att jag inte vart ensam, och det låter jävligt illa, för vem vill ligga och veta, att en av sina bästa vänner, har det lika jobbigt just nu. Inte jag. Men just därför vill jag att du ska veta att jag finns här för dig. På samma sätt som du har funnits här för mig under dessa år. Du har lyssnar på mitt pladder, på hur jag med jämna mellanrum upprepar saker som jag inte ens behöver nämna här, för det vet du om så väl. Jag skulle kunna sitta och skriva hur länge som helst, för det känns inte riktigt att jag får ut det jag egentligen vill säga. Men om jag skriver mycket mera så kommer jag vill till slut börja skriva fel saker, du vet vad jag menar... så därför sätter jag punkt här. & jag vet att denna text inte var så jävla bra ihopsatt, och om jag skulle läsa igenom den så skulle jag säkert radera allt, för jag är verkligen ingen Casanova när det kommer till att skriva. Fråga mina lärare. Men jag vill bara att du veta att jag finns här för dig när du behöver mig, vi ska klara detta tillsammans. På nätt jävla vänster ska vi hitta den rätta. För jag vet hur ont det gör när man känner den där jävla saknaden, det är som ett stort hål i ens hjärta, ens liv saknar gnistan. & vi båda vet vad det är som saknas... Även om det ska ta oss flera år tillsammans att finna "det", så ska vi göra det. Tillsammans <3
Comment the photo
6 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/whynat/447866250/