Det känns som om jag håller på & förlorar er båda... vilket jag verkligen inte vill. Utan er finns inte jag. Speciellt ena har försvunnit en hel del känns det som. Och om jag förklarar såhär kanske du förstår mig. Minns när du berättade en gång att du var ledsen över att en person dissade dig pga "sin gulleplutt". Och att man då undrar vart man egentligen står? You know, bros before hoes? nä men lite så känner jag. Att det sakta men säkert glider åt ett annat håll och det snart kanske inte finns något vi längre? För känns som allt vart om "han" mycket på senaste tiden... Visst jag förstår dig på ett sätt, själv vart kär men... man får verkligen inte glömma bort de man hade runtom kring sig innan, för de försvinner lätt bort då. & man tänker inte så mycket på att äsch, de förstår väll? De gör annat :) och etc. Nu har jag iaf fått skriva av mig lite. och tror du vet vem du är.. som jag syftar på i texten. Du kanske förstår lite hur jag känner, jag menar med det som hände dig förut? Lite samma stuk.. men aa vet att du säkert komma känna som värsta bitch slapen eller någe men gör inte det. Varför jag skriver detta är för att jag verkligen älskar dig som polare och inte vill förlora dig. Hoppas du förstår det!

Iof när jag tänker efter kanske jag överreagerar..? Fast man kan inte styra ens känslor, och det är såhär jag känner just nu iaf..

Annons

The photo has no tags

November 2011