October
Tuesday 28 October 2008 photo 2/8
|
I efterhand, nu när jag är i lungt tillstånd, så känns allt mycket bättre. Men jag ska ta och berätta exakt det som hände och det är inte som om jag inte förstår er om ni tycker att jag överreagerar....men när jag är påväg in i panikattack pga beslutångest så kan jag inte hjälpa det. Hela situationen blev för mycket.
Redan sen i fredags blev jag sjuk med hela kittet: Förkylning, feber, huvudvärk o magvärk. Vi började senare den dagen, så jag tog det lugnt men föreberede mig som vanligt för att sticka iväg. Men innan jag skulle käka frukost o allt började snurra så fick jag råd av min älskade mamma och kom fram till att det är bättre om jag vore hemma.
Efter det har allt gått upp o ner hela helgen, men jag var ändå beslutsam med att åka iväg på måndag, min efter längtade manga o anime kurs skulle ju börja.
Den natten sov jag inget vidare, febern satte igång igen så jag somnade någon gång runt halv 2. Sen vaknade jag till vid halv 4 omkring o kunde inte somna om.
Då klockan nästan var 5 så gick jag upp, ingen ide att sova bara en halvtimme sen ändå.
Eftersom jag mådde skit så var det oxå skönt att göra allt i egen takt. Så jag satt redan vid datan vid 5 ^^
Grejen var den att det var en annan grej som drabbat mig under helgen som kom att bli det stora problemet. ( Jag vill inte gå in på exakt vad det var, men har aldrig haft något liknande förut)
Med den extra tiden satte jag mig o började surfa på akademiskas hemsida för att försöka hitta vad det var. För då tanken slog mig att jag skulle vara tvungen att åka iväg o klara hela dagen med den smärtan så blev jag rädd.
Jag började ringa rådgivningen på sidan, dock ringde jag ju fel 2 gånger innan jag hittade rätt o då hade panikattacken redan börjat kicka in. Kvinnan på den "rätta" rådgivningen hörde att jag grät o tröstade mig, jätte snäll verkligen.
Så nu visste jag vad felet var, o det var inte som sagt själva grejen som gjorde mig så rädd, utan tankarna kastades omkring över vad jag skulle göra.
Tiden började bli knapp, för om jag skulle iväg så skulle jag vara tvungen att sätta igång med alla förberedelser snart. Det hjälpte bara panikattacken att öka.
För...jag kunde verkligen inte bestämma mig, jag ville så gärna iväg till skolan, jag ville inte vara hemma. Men jag ville inte åka hela vägen dit när det gjorde så ont och sen vara borta från hemmet i mer än 12h. O så ville jag inte göra särskilt två personer besvikna...
Jag behövde bekräftelse om att det var "ok " för mig att stanna hemma, jag behövde bara höra det för att få paniken att sticka. Min mamma hade som tur mobilen på och hon såg till att lugna ner mig o att ge mig min bekräftelse. Samt så berättade hon att hon skulle sticka till apoteket o skaffa medecinen.
Nu i efterhand känns allt bara överdramatiskt.....men jag kan inte hjälpa det. Det är sån jag är......
Tack återigen för alla som brydde sig, och tack extra mycket för att ni orkade läsa igenom detta <3
Redan sen i fredags blev jag sjuk med hela kittet: Förkylning, feber, huvudvärk o magvärk. Vi började senare den dagen, så jag tog det lugnt men föreberede mig som vanligt för att sticka iväg. Men innan jag skulle käka frukost o allt började snurra så fick jag råd av min älskade mamma och kom fram till att det är bättre om jag vore hemma.
Efter det har allt gått upp o ner hela helgen, men jag var ändå beslutsam med att åka iväg på måndag, min efter längtade manga o anime kurs skulle ju börja.
Den natten sov jag inget vidare, febern satte igång igen så jag somnade någon gång runt halv 2. Sen vaknade jag till vid halv 4 omkring o kunde inte somna om.
Då klockan nästan var 5 så gick jag upp, ingen ide att sova bara en halvtimme sen ändå.
Eftersom jag mådde skit så var det oxå skönt att göra allt i egen takt. Så jag satt redan vid datan vid 5 ^^
Grejen var den att det var en annan grej som drabbat mig under helgen som kom att bli det stora problemet. ( Jag vill inte gå in på exakt vad det var, men har aldrig haft något liknande förut)
Med den extra tiden satte jag mig o började surfa på akademiskas hemsida för att försöka hitta vad det var. För då tanken slog mig att jag skulle vara tvungen att åka iväg o klara hela dagen med den smärtan så blev jag rädd.
Jag började ringa rådgivningen på sidan, dock ringde jag ju fel 2 gånger innan jag hittade rätt o då hade panikattacken redan börjat kicka in. Kvinnan på den "rätta" rådgivningen hörde att jag grät o tröstade mig, jätte snäll verkligen.
Så nu visste jag vad felet var, o det var inte som sagt själva grejen som gjorde mig så rädd, utan tankarna kastades omkring över vad jag skulle göra.
Tiden började bli knapp, för om jag skulle iväg så skulle jag vara tvungen att sätta igång med alla förberedelser snart. Det hjälpte bara panikattacken att öka.
För...jag kunde verkligen inte bestämma mig, jag ville så gärna iväg till skolan, jag ville inte vara hemma. Men jag ville inte åka hela vägen dit när det gjorde så ont och sen vara borta från hemmet i mer än 12h. O så ville jag inte göra särskilt två personer besvikna...
Jag behövde bekräftelse om att det var "ok " för mig att stanna hemma, jag behövde bara höra det för att få paniken att sticka. Min mamma hade som tur mobilen på och hon såg till att lugna ner mig o att ge mig min bekräftelse. Samt så berättade hon att hon skulle sticka till apoteket o skaffa medecinen.
Nu i efterhand känns allt bara överdramatiskt.....men jag kan inte hjälpa det. Det är sån jag är......
Tack återigen för alla som brydde sig, och tack extra mycket för att ni orkade läsa igenom detta <3
Comment the photo
10 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/wingmar/286705116/
Visa toppen
Show footer