March
Sunday 5 December 2010 photo 4/4
|
För alltid din
Del 2
Det hade gått en vecka sen jag sist var i stallet, mamma hade tvingat mej att följa med på deras tråkiga semester så när jag äntligen var tillbaka låg det världens tjockaste snölager överallt, i hagarna hade man skottat gångar och paddocken var helt oanvänd, det var helt tyst i stallet, det var inte många som tyckte om att vara i stallet när det var sånt här väder, det gjorde jag, och jag var ändå tvungen att arbeta igen allt.
Jag släppte ut hästarna i hagarna och mockade ur boxarna, sen började jag sjunga, det gjorde jag alltid när jag städade.
Snart var jag klar, men det var två timmar tills jag skulle ta in och fodra hästarna, men eftersom ingen brytt sej om att julpynta klättrade jag upp på höloftet, det var dammigt och kallt där uppe, många var rädda för att vara där uppe ensam, det sas att det spökade, men jag orkade faktiskt inte bry mej, varför skulle jag gå omkring och oroa mej helt i onödan, jag skulle ju lika gärna vara rädd för att hela planeten skulle sprängas i luften.
Jag tog med med julyntet och klättrade ner och precis när jag börjat hänga upp pyntet hörde jag en duns, en gnäggning, hovsmatter och helt plötsligt stog en travare framför mej.
"Såja hästen", sa jag och tog tag i grimman, det måste vara Rufus, den nya hästen.
Den där killen jag sett dagen innan jag åkt från stallet kom inspringande han var helt snöig och såg ganska förskräckt ut.
Jag log mot honom.
"Vad hände?", frågade jag.
"Grimskaftet gick av, jag trillade och han sprang hit", muttrade han.
Jag kunde inte låta bli att skratta lite.
"Du är hon med den lilla hästen", sa han och tittade på mej.
"Haha, ja Kyle är ganska liten", sa jag och klappade Rufus som verkade lite otålig.
"Rufus driver mej till vansinne, han är ett riktigt busfrö, jag vågar inte sitta på honom, han har alldeles för mycket energi."
"Jag kan hjälpa dej att träna honom, om du hjälper mej att fodra sen."
Det gick han med på, vi lät Rufus springa runt själv i paddocken, han tröttade ut sej ganska snabbt och då gick vi in med honom.
Han frustade gång på gång och buffade på mej och Johan.
Jag skrattade lite åt honom när han knuffade in Johan i mej.
"Lilla rackare", sa jag och kliade honom i manen.
Han nöjde sej med att stå i sin box och äta ur sin Slowfeeder sen, ibland tittade han upp på oss och gnäggade, sen fortsatte han äta.
"Han är ganska annorlunda", sa jag till Johan när vi satt upp det sista pyntet.
"Han är det, hur är Kyle?"
"Han är underbar på alla sätt och vis, rena drömprinsen", sa jag och flinade.
"Är inte jag en drömprins då?", sa Johan och flinade.
"Glöm det", sa jag och knuffade honom.
Fast han var ganska söt, och snäll, me en drömprins är mer än det.
"Vi måste ta in hästarna nu", sa jag, så gick vi åt varsitt håll och hämtade flera hästar var, boxarna fylldes snabbt med stora som små hästar, sen fodrade vi.
"Huh, jag fryser ihjäl", sa jag när vi var klara.
"Vill du följa med mej hem?", frågade Johan.
"Det hade ju varit bättre än att gå hem, men jag måste ringa"
Och jag fick, nu skulle jag slippa gå tre mil hem, för cyklen kunde jag inte ta, det hade snöat hela dagen och plogbilen skulle inte komma föräns nästa dag.
"Kommer du Jessica?", ropade Johan.
"Vänta jag måste säga hejdå till Kyle", ropade jag tillbaka och sprang in till Kyle och pussade honom på mulen.
"Hejdå gubben, vi ses imorgon"
Jag släckte och stängde och låste, sen sprang jag ikapp Johan.
Som två siluetter försvann vi in i mörkret tills ännu en gatlykta lyste upp oss.
Jag hade haft rätt, allt hade vänt, jag hade fått en vän, visst hade jag haft många vänner innan, men ingen hade varit sej själv, och ingen hade haft humor, alla hade varit så "vanliga", utom Kyle, och Johan.
Del 2
Det hade gått en vecka sen jag sist var i stallet, mamma hade tvingat mej att följa med på deras tråkiga semester så när jag äntligen var tillbaka låg det världens tjockaste snölager överallt, i hagarna hade man skottat gångar och paddocken var helt oanvänd, det var helt tyst i stallet, det var inte många som tyckte om att vara i stallet när det var sånt här väder, det gjorde jag, och jag var ändå tvungen att arbeta igen allt.
Jag släppte ut hästarna i hagarna och mockade ur boxarna, sen började jag sjunga, det gjorde jag alltid när jag städade.
Snart var jag klar, men det var två timmar tills jag skulle ta in och fodra hästarna, men eftersom ingen brytt sej om att julpynta klättrade jag upp på höloftet, det var dammigt och kallt där uppe, många var rädda för att vara där uppe ensam, det sas att det spökade, men jag orkade faktiskt inte bry mej, varför skulle jag gå omkring och oroa mej helt i onödan, jag skulle ju lika gärna vara rädd för att hela planeten skulle sprängas i luften.
Jag tog med med julyntet och klättrade ner och precis när jag börjat hänga upp pyntet hörde jag en duns, en gnäggning, hovsmatter och helt plötsligt stog en travare framför mej.
"Såja hästen", sa jag och tog tag i grimman, det måste vara Rufus, den nya hästen.
Den där killen jag sett dagen innan jag åkt från stallet kom inspringande han var helt snöig och såg ganska förskräckt ut.
Jag log mot honom.
"Vad hände?", frågade jag.
"Grimskaftet gick av, jag trillade och han sprang hit", muttrade han.
Jag kunde inte låta bli att skratta lite.
"Du är hon med den lilla hästen", sa han och tittade på mej.
"Haha, ja Kyle är ganska liten", sa jag och klappade Rufus som verkade lite otålig.
"Rufus driver mej till vansinne, han är ett riktigt busfrö, jag vågar inte sitta på honom, han har alldeles för mycket energi."
"Jag kan hjälpa dej att träna honom, om du hjälper mej att fodra sen."
Det gick han med på, vi lät Rufus springa runt själv i paddocken, han tröttade ut sej ganska snabbt och då gick vi in med honom.
Han frustade gång på gång och buffade på mej och Johan.
Jag skrattade lite åt honom när han knuffade in Johan i mej.
"Lilla rackare", sa jag och kliade honom i manen.
Han nöjde sej med att stå i sin box och äta ur sin Slowfeeder sen, ibland tittade han upp på oss och gnäggade, sen fortsatte han äta.
"Han är ganska annorlunda", sa jag till Johan när vi satt upp det sista pyntet.
"Han är det, hur är Kyle?"
"Han är underbar på alla sätt och vis, rena drömprinsen", sa jag och flinade.
"Är inte jag en drömprins då?", sa Johan och flinade.
"Glöm det", sa jag och knuffade honom.
Fast han var ganska söt, och snäll, me en drömprins är mer än det.
"Vi måste ta in hästarna nu", sa jag, så gick vi åt varsitt håll och hämtade flera hästar var, boxarna fylldes snabbt med stora som små hästar, sen fodrade vi.
"Huh, jag fryser ihjäl", sa jag när vi var klara.
"Vill du följa med mej hem?", frågade Johan.
"Det hade ju varit bättre än att gå hem, men jag måste ringa"
Och jag fick, nu skulle jag slippa gå tre mil hem, för cyklen kunde jag inte ta, det hade snöat hela dagen och plogbilen skulle inte komma föräns nästa dag.
"Kommer du Jessica?", ropade Johan.
"Vänta jag måste säga hejdå till Kyle", ropade jag tillbaka och sprang in till Kyle och pussade honom på mulen.
"Hejdå gubben, vi ses imorgon"
Jag släckte och stängde och låste, sen sprang jag ikapp Johan.
Som två siluetter försvann vi in i mörkret tills ännu en gatlykta lyste upp oss.
Jag hade haft rätt, allt hade vänt, jag hade fått en vän, visst hade jag haft många vänner innan, men ingen hade varit sej själv, och ingen hade haft humor, alla hade varit så "vanliga", utom Kyle, och Johan.
Annons
Visa toppen
Show footer