mars
fredag 14 december 2012 bild 1/4
|
Jag åkte hem mot Småland den 1 december.
Hamnade i ett snöfyllt Stockholm två timmar för sent.
Strulade till det med sovplats och hamnade i mamman till en man jag aldrig träffat's stora dubbelsäng.
Sen blev jag kramad av en David som hade tappat bort sin mage någonstans på Dreamhack.
Jag saknade den.
Jag åkte vidare på måndagen, ringde upp min fina väninna och frågade om ett pannkaksrecept för att kunna lista ut om hon var hemma eller inte.
Sen gick jag dit, med min enorma väska vars hjul inte tål vinterns snö.
Knackade på och mötte en så förvånad Emelie att jag fnissade lyckligt.
"Så jag tänkte.. att det inte är lika roligt att göra pannkakor själv"
Sen kramar, massor av kramar.
Det tog fyra dagar som sjukskriven feberklump innan jag blev rastlös och for iväg.
Bort från det kalla huset i Småland, till Skövde, Växjö, Ronneby, Lund, Malmö och idag Göteborg.
Jag är inte bra på att vila upp mig, speciellt inte när jag har så många vänner som jag saknat.
Men det är fint, överallt jag går möts jag av öppna armar,
kramar och tröstande ord.
Man behöver inte alltid vara den som är stark.
Ibland är det bara skönt att känna stödet från andra istället.
♥
Hamnade i ett snöfyllt Stockholm två timmar för sent.
Strulade till det med sovplats och hamnade i mamman till en man jag aldrig träffat's stora dubbelsäng.
Sen blev jag kramad av en David som hade tappat bort sin mage någonstans på Dreamhack.
Jag saknade den.
Jag åkte vidare på måndagen, ringde upp min fina väninna och frågade om ett pannkaksrecept för att kunna lista ut om hon var hemma eller inte.
Sen gick jag dit, med min enorma väska vars hjul inte tål vinterns snö.
Knackade på och mötte en så förvånad Emelie att jag fnissade lyckligt.
"Så jag tänkte.. att det inte är lika roligt att göra pannkakor själv"
Sen kramar, massor av kramar.
Det tog fyra dagar som sjukskriven feberklump innan jag blev rastlös och for iväg.
Bort från det kalla huset i Småland, till Skövde, Växjö, Ronneby, Lund, Malmö och idag Göteborg.
Jag är inte bra på att vila upp mig, speciellt inte när jag har så många vänner som jag saknat.
Men det är fint, överallt jag går möts jag av öppna armar,
kramar och tröstande ord.
Man behöver inte alltid vara den som är stark.
Ibland är det bara skönt att känna stödet från andra istället.
♥
Annons
Kamerainfo
Kamera J20i
Brännvidd 4 mm
Bländare f/2.6
Slutartid 1/13 s
ISO 125
6 kommentarer på denna bild
Direktlänk:
http://dayviews.com/withoutwiings/511733948/
Visa toppen
Visa sidfoten