Räddningen kom till Näsåker i formav min syster, Urkultsfestivalen stundade och det jag inte visste skulle bli en totalomvändning i mitt liv började ske. Urkult var fantastiskt, det finns inte ens ord att beskriva allt. Augusti var en sådan månad då allt blev som det aldrig tidigare varit. Jag flyttade officiellt hemifrån efter veckor på andras soffor. Fann mig själv i ett 7kvm stort korridorsrum 100 mil från det jag tidigare kallat hemma. Min fina Helen fyllde 50, jag bakade fantastiska kladdkakor till hennes ära och dansade med min lådvinsfulla syster halva kvällen lång. Vi for till Östersund, syster och jag, sov på en främlings soffa, träffade hennes supersöta internetvän, åkte vidare till stockholm. Efter att hon åkt hem kom mamma och pappa i en lånad gammal husbil till huvudstaden, de hittade mig på paranötsgränd 33, jag sprang ut barfota när jag hörde bilen komma, för ivrig för skor. Kramades i en evighet med en efterlängtad mamma och en nästan tårögd pappa. I husbilen gömde sig den bästa överraskningen en mor kan ge till sin dotter, och jag grät halva natten av lycka över att ha min lejonlika vän vid min sida på resan upp mot mitt nya hem. Vi campade hos Helen, jag badade i ett vattenfall och innan jag visste ordet av var vi framme vid mitt nya hem. Jag flyttade in och mina föräldrar stannade några nätter, campade under gatlyktan vid en busshållplats, när regnet kom åt vi kvällsmat i busskuren. Kramar, hundratals kramar. Men jag minns också min rädsla när de åkt, hur jag knappt vågade mig ut i korridoren för att smyga in på toa, osäkert land och främmande ansikten. Det blev bättre snabbt, min korridorsfobi försvann på en vecka, jag lärde känna grannar, nya klasskamrater och var plötsligt inte så obotligt ensam längre.

Annons

The photo has no tags

April 2015