Friday 30 July 2010 photo 3/3
![]() ![]() ![]() |
Och ibland bubblar du upp.
För drastiskt.
Tårarna kommer inte, för de är så onödiga.
Du seglar in i mitt huvud, och gör mig tom.
Förlamad.
Min insida krampar.
Aldrig mer får jag se dig.
Fan.
Jag älskar dig.
Jag saknar dig.
Där din kalla hud rört vid min kommer det alltid att bränna.
Det kommer alltid att svida att tänka tanken att den enda av oss som kände det var jag.
Du såg inte mina tårar.
För du var död sist vi sågs.
Sist vi sågs var sista gången någonsin.
Nu ligger du ensam under marken, kall, bortglömd av många.
Men inte av mig.
Jag fick sjunga på begravningen, som ett sista hejdå.
Jag trodde att jag skulle kunna släppa det efter det.
Men så jävla dum jag är.
Jag kommer aldrig att klara av att säga hejdå, aldrig acceptera.
Acceptera att ditt hjärta slutat slå, att ditt blod, som du delat med mig, slutat pumpa, att dina lungor aldrig mer kommer att andas.
Att du är borta.
Hur går man vidare?
Annons