Sunday 27 December 2009 photo 1/1
|
Såg nyss på världens vackraste film. Jag orkar inte gå igenom
vad den handlar om, för den är för vacker för att brytas ner
och bli beskriven av någon så liten som jag. Det är fysiskt
omöjligt för mig att återberätta handlingen i den här filmen,
för adjektiven som krävs existerar inte i mitt vokabulär. Jag
låter som en besatt fanatiker, jag vet det. Och jag inte bara
låter som en, jag är besatt.
Samtidigt känner jag mig så jävla ensam. Jag vill också
bli älskad, fy fan vad världen är orättvis ibland. Jag vill känna
på besvarad kärlek. Jag vet att jag bara är 15, men du kan
ta den siffran och göra vad du vill med den. Sätta den
i vilken mening som helst, det kommer inte få mig att längta
mindre. Jag vet, för jag har suttit och sagt det till mig själv
i 119 minuter. Att jag bara är 15 år och att jag har tid på
mig, så mycket framför mig men...
Jag vill nu. Bara för en sekund. Vem som helst, bara jag
får känna på besvarad kärlek.
Fast sen vet jag ju att det inte kan vara vem som helst. Det
måste vara du, jag nöjer mig inte med någon annan. Efter
så lång tid, bara bilder kan få mig att haja till och stanna
min värld. Och vi har aldrig ens pratat.
Fan. Jag vet att någon utav er kommer förstå. Du kommer
förstå, du kommer skratta lite för dig själv och du kommer
att förstå. Jag kommer säkert säga att jag överdrev bara
för att jag sett en sorglig romantisk film och det gör jag,
överdriver alltså. Tror jag.
Eller är det så att jag underdriver annars? Jag vet inte.
För lång text. Ville bara berätta för någon om hur
jävla ont det kan göra att längta efter något man aldrig
kan få. Eller bara längtan överhuvudtaget. Längtan
efter det där...
Fuck it, nu ska jag titta på den en gång till. Fast det är
sent.
Over and out.
vad den handlar om, för den är för vacker för att brytas ner
och bli beskriven av någon så liten som jag. Det är fysiskt
omöjligt för mig att återberätta handlingen i den här filmen,
för adjektiven som krävs existerar inte i mitt vokabulär. Jag
låter som en besatt fanatiker, jag vet det. Och jag inte bara
låter som en, jag är besatt.
Samtidigt känner jag mig så jävla ensam. Jag vill också
bli älskad, fy fan vad världen är orättvis ibland. Jag vill känna
på besvarad kärlek. Jag vet att jag bara är 15, men du kan
ta den siffran och göra vad du vill med den. Sätta den
i vilken mening som helst, det kommer inte få mig att längta
mindre. Jag vet, för jag har suttit och sagt det till mig själv
i 119 minuter. Att jag bara är 15 år och att jag har tid på
mig, så mycket framför mig men...
Jag vill nu. Bara för en sekund. Vem som helst, bara jag
får känna på besvarad kärlek.
Fast sen vet jag ju att det inte kan vara vem som helst. Det
måste vara du, jag nöjer mig inte med någon annan. Efter
så lång tid, bara bilder kan få mig att haja till och stanna
min värld. Och vi har aldrig ens pratat.
Fan. Jag vet att någon utav er kommer förstå. Du kommer
förstå, du kommer skratta lite för dig själv och du kommer
att förstå. Jag kommer säkert säga att jag överdrev bara
för att jag sett en sorglig romantisk film och det gör jag,
överdriver alltså. Tror jag.
Eller är det så att jag underdriver annars? Jag vet inte.
För lång text. Ville bara berätta för någon om hur
jävla ont det kan göra att längta efter något man aldrig
kan få. Eller bara längtan överhuvudtaget. Längtan
efter det där...
Fuck it, nu ska jag titta på den en gång till. Fast det är
sent.
Over and out.
Comment the photo
4 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/wonderfloor/433508317/