Saturday 4 June 2011 photo 1/4
|
It feels like a dream so don't wake me up...
Jag vet inte vart jag ska ta vägen riktigt, med en chans att ni folket blir trötta på mig och mitt tjatande ;) Men nej, mitt hjärta Skriker av glädje och tårarna vill bara få komma fram. Det är inte ofta man vill gråta av Glädje kan jag ju tala om.. Fast jag kan nästan, men bara nästan, lova att jag kommer gråta när vi hämtar honom.. Och för resten av sommaren ;) haha nej inte riktigt kanske..
Men oj så jag saknat att få krama om honom varje dag, få borra in ansiktet i hans mjuka härliga päls, fläta in fingrarna i hans silkeslena långa man och känna ett lugn dras över mig.. Kanske inte många som vet (förmodligen inte xP) men den dag jag fick reda på att Ludde (min första ponny) var avlivad och började gråta i stallet, var det in till Cardo jag gick och satte mig där i hörnet. Minns fortfarande hur han stod där så lugnt och pysslade med sitt ensilage, och då och då tog han fram huvudet till mig med spetsade öron och sina stora kloka ögon som om han ville fråga om jag var okej. Underbara ponny, min underbara Prins..
Han är verkligen en liten prins, och så otroligt mycket vi hann med på bara ett och ett halvt år..! Det finns så väldigt mycket man kan skriva om denna ponny, men för mig är han den Bästa utav dom alla. Den där Speciella man så sällan möter i sitt liv.. Han satte all standard inför alla andra hästar jag skulle komma att provrida, och det var ingen lätt standard att ta sig över. Tyvärr fick vi också ett slut, och jag minns när vi stod där i stallgången och väntade på att du skulle bli hämtad.. Oj så mitt hjärta skrek, jag ville inte lämna ifrån mig min lilla prins.. Men till slut var det tomt, och jag gav upp hästar för ett tag så mycket gjorde det ont. Däremot höll det bara under hösten, innan jag började följa med folk ut till stallet igen och ibland red nån annan häst hit och dit. Men jag kan lova, mitt hjärta har Aldrig slutat skrika efter honom, åt min prins att han ska återvända..
Förra året blev det så till slut. Vi hr hälsat på honom väldigt få gånger då det bara inte blivit så tyvärr, men just nu ahde vi Extrem tur! Nu stod han i Dalhem, och vi åkte ut för att hälsa på honom och ägaren till stallet frågade plötsligt om vi inte var intresserade av att köpa tillbaka honom. Tror ni jag blev chockad? Vi frågade att klart vi har, men Cardos nya ägare skulle höra av sig om det kom på frågan att hon skulle sälja. Tydligen skulle hon det, utan att ha hört av sig till oss.. Redan då och där så bestämde vi att få tag i dom och prata med dom, och det visade sig att dom skulle flytta eller något, och dom orkade inte med allt det där med sälja och så utan hade då tänkt skicka honom på slakt..! Under hela den tid vi satt och pratade, skrev på pappren och annat så sade jag inte ett enda ord nästan, förutom när jag skrev över honom till mig igen. Men oboy så ilskan bubblade inom mig av avsky.. När dom väl var utanför dörren igen log jag som en idiot, han är MIN igen! Och nu, inte ens ett år senare, ska han få komma hela vägen till mig och Stanna här..! Min prins återvänder Äntligen hem efter alla dessa år! Så jag kan lova, ni kommer få höra mycket om detta och få massas med text, tehe ;) Men behöver få skriva av mig, för när jag är på detta humör går fingrarna av sig själva! Så förhoppningsvis hämtar vi hem min prins så snart som möjligt.. <3
I had to manage without you,
Now I can slowly start to peacefully smile..
Now I can slowly start to peacefully smile..
Camera info
3 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/woopiie/490923264/