It's harder to take then I thought..

 

Helt ärligt så känns det ganska förjävligt. Och det blir inte bättre när folk går fram till en och frågar hur det känns nu.. Det känns f.ö.r.j.ä.v.l.i.g.t. även om jag inte vill tillåta mig själv att tänka eller känna så. Men hur ska man kunna hjälpa det egentligen, när man känner sig så jävulskt misslyckad? Det går inte riktigt att beskriva, men misslyckad känner man sig absolut.. Jag har gjort andra framsteg än alla andra, men vad hjälper det när ingen annan ens verkar se det eller bry sig om det? Tydligen så betyder sådant Ingenting.. Så vad har jag då kämpat för i dessa tre år? Som om jag inte kämpade innan dess också..! Det gör mig frustrerad.. Vart kommer jag då vara om ytterligare 5 år?

 

Misslyckad, det är vad jag är.. Jag misslyckades med det jag ville ha uppnått tills nu. Jag vet att det var omöjligt för mig då, jag behövde kämpa med så mycket annat. Men när folk säger sådanna där saker, som får det att låta som om 'Det där' betyder allt, och det jag kämpat med betyder inget, då känns det som ett slag i magen.. Kunde jag ha gjort något annorlunda? Kunde jag ha kämpat Ännu mer? Är jag bara lat..? Skulle jag ha lidit igenom dom tre åren trots allt och inte lyssnat på mig själv, och med all säkerhet ha blivit mer än knäckt.? Vem vet vad som kunde ha skett.. Men hur mycket jag än försöker glädjas åt mig själv, så är det svårt när man verkar vara den enda..

 

Jag vet att jag gjorde fel, jag vet att jag misslyckades, jag vet vad jag fick andra att gå igenom och jag vet att det är mitt fel mycket av det hela.. Iallafall så känns det så. Men vad skulle jag kunnat ha gjort annorlunda då? Aish... Önskar jag slapp det här, önskar jag befann mig någon helt annanstans just nu.. Önskar någon kunde se rakt igenom mig. För så svårt är det fan inte.. Bara man Väljer att se...

Du väljer själv vad som är ett misslyckande och vad som inte är det. Det spelar ingen roll vad folk säger, de vet ju inte vad du går igenom och hur du upplever saker och ting. Vissa saker är jobbiga för en människa och hur lätt som helst för en annan - Min syster har flutit igenom skolan med höga betyg utan att jobba alls medan jag måste slita häcken av mig så pass att jag nästan blir vansinnig, för att ta ett exempel. Tycker du att du har misslyckats så har du det, men vem bryr sig? Utan att misslyckas med ett par saker så kan man aldrig lära sig något nytt och inte heller utvecklas man som människa. Man måste misslyckas och göra eller välja fel ibland..

Sen tror jag lite att man väljer själv. Alltså... Om jag säger att det är svårt med skolan, att jag inte kommer klara det och att jag mår dåligt av att gå dit så kommer jag också att må dåligt och till slut kanske sluta gå dit helt och hållet. Om jag däremot pallrar mig upp, går dit, tar mig igenom dagen och sen fokuserar på det positiva (i mitt fall är det att jag, efter dessa 3 år med mycket slit, blod svett och tårar, kommer kunna jobba Precis det jag vill och försörja mig utan några problem) så är det plötsligt mycket lättare. Allt blir svårt om man säger att det är det, så det gäller att lura sig själv även om det är någonting som man tycker är tråkigt.

Med en annan inställning så hade ditt liv kanske sett annorlunda ut, vem vet? Men är det verkligen så dåligt, det liv du har nu? Känner du verkligen att du har misslyckats med så mycket?

Det går inte att göra någonting åt det som redan varit, men du har kontroll över framtiden. Gör ditt bästa för att vända allt till din fördel, och låt inte spydiga kommentarer få dig att tappa modet utan gör istället så att de sporrar dig till att bli ännu bättre, vad det nu än gäller...

Vet inte riktigt vad jag svamlar om, men ja,, nu ska jag sova.
'Night!