Memories can fade away,

but you'll never leave my heart..

Jag är trött, men inte varit oväder inatt vad jag vet så inte vaknat av någon åska iallafall fast jag vaknade däremot tidigt i morse istället xP Men kom iallafall upp nu vid 9 efter lite envis övertalning från mig själv. Tänkte dock börja dagen med lite sorgligare saker, för såg bilder på min bdb ifrån förra året och för förra året då från samma datum, och det var en bild på Shakira på 2009. Tror det är sista gången jag såg henne faktiskt.. Två år sedan! Min vackra, underbara, finaste, tokigaste, knasigaste lilla Kirisen, lilla Shacki.. Så sjukt vilken Enormt posetiv och glad energi den hunden har, har inte träffat Någon som henne ännu och då är även Nemo en väldigt glad och posetiv hund. Men för honom finns det bekymmer, för Shakira finns det inte..

Låter kanske lite löjligt eller 'sjukt' men tror faktiskt att vi har ett speciellt band hon och jag. Menar, jag fanns där sen dom bara vara nån dag gamla alla dom där 9 schäfer valparna som annars skulle få lämna livet om vi inte tog hand om dom. Redan i bilen hem när jag satt i skuffen med dom och deras mamma så såg jag min 'favorit'. Den enda helsvarta med vitt på bröstet. Shakira var minstingen av dom alla, väldigt tarmlik för att vara en schäfer valp och såg mer ut som en katt enligt många.. Men jag minns alla dom där gångerna när vi släppte ut dom på bakgården för att städa deras 'rum' och alla sprang omkring i snön hej vilt medans jag satt på en back på terassen. Det var alltid den där lilla tarmiga saken som kom och satte sig framför mig, satte ena tassen på mitt knä och skakade, med en blick som sade mer än tusen ord. Och varje gång så fort jag lyft upp henne innanför min jacka slickade hon mig på hakan som för att 'tacka' mig, innan hon satt där snällt och studerade sina syskon. Ja, jag tror faktiskt att vi fick ett speciellt band redan från början..

Såklart blev hon aldrig såld heller för hon var så liten och ingen 'vågade chansa' utifall det skulle bli problem med henne. Icke då.. Vi hade henne i ett par månader innan hon började löpa och ha sig, då fick Bockes ta henne igen istället och försöka utbilda henne till polishund - något som inte Alls gick då hon älskar människor för mycket, men hon blev riktigt, riktigt fin i kroppen när hon växt till sig. Men när vi ännu hade henne kunde jag stå på övervåningen och hon vara ute i trädgården, och visslade jag kom hon direkt. Lärde henne även dansa och high five, något hon tyckte var roligt att göra ^^ Älskar vatten gör hon också, fina tokan.. Medans ännu Bockes hade henne minns jag dom gånger då vi var där ute och hälsade på några få gånger eller tog hem henne över nån helg eller liknande, så minns jag att hon varendaste gång blev som skogstokig så fort hon såg och hörde oss, och tryckte sig emot gallret på sin hundgård, pep och kunde inte sluta vifta på svansen. Hoppa och studsa skulle hon också göra när hon fick komma ut och hälsa ordentligt xD Och hon älskade att få åka till Sandhamn och bada..

Åh så jag saknar min fina tok. Minns sista gången vi 'lånade' henne för en sväng till Sandhamn år 2009 då. Det var en kille som nu hade henne istället, och sedan köpte hans föräldrar henne till honom och dom skulle flytta till Skåne.. Jag är dock stolt över min tös, för hon har gjort något riktigt bra och hjälpt denna kille och jag vet att han tar hand om henne. Men när jag tänker tillbaka på just den sista stunden kan jag inte låta bli att bli tårögd.. Hon gick in förbi honom igenom dörren, innan hon vände igen och ställde sig vid oss istället och inte ville låta oss åka, eller ville att vi skulle ta med henne igen.. Önskar jag visste vart hon befinner sig just nu, för skulle ge så otroligt mycket för att få träffa henne bara en gång till...

Annons

The photo has no tags

Camera NIKON D40X

Focal length 50 mm

Aperture f/4.5

Shutter 1/500 s

ISO 220

Date

November 2012