It's painful even thinking about it..

Jag trodde min svacka var över, men det har visat sig att det är en av dom jobbigare jag hamnat i. Eller nej, jag skulle nog inte ens kalla det för en svacka, utan jag vet faktiskt inte vad jag skulle kalla det.. Men det är irriterande, frustrerande och väldigt förvirrande alltihopa. Igårkväll rann tårarna, igårkväll var huvudet sprängfullt med tankar av alla dess slag. Jag vet inte längre vad jag ska ta mig till i vissa situationer, men jag kämpar vidare.. Det är jag tvungen till. Jag vägrar vara fast här och jag vägrar ge upp mina drömmar och mål.. Men det finns en tanke som skrämmer mig något enormt, och det värsta är att inte ens all smärta och obehag jag har i min kropp, gör lika ont som mitt hjärta gör när tanken befinner sig i mitt huvud.. Och jag vågar inte tänka på hur ont det skulle göra, om det skulle ske..

Otroligt nog är jag dock starkare nu än jag var förr antar jag. Och jag försöker se det posetiva i min tråkiga vardag, som igår. Jag pallrade mig till MP trots att jag inte hade lust och kvällen innan hade envist sagt att jag vägrade - precis som förr i tiden till skolan.. Ibland känner jag bara så, speciellt med möten och jag kan bara tvärvägra, finner ingen mening med att gå dit och speciellt om det är saker jag inte vill göra. Men tänk då min förvåning när jag senare satt vid datorn och tänkte över det hela, och Gav Upp. Ja, jag gav upp. Jag pallrade mig dit nästa dag iallafall och sade som jag tyckte om det hela och sen var det klart. Inga fler sånna möten, jag har mina mål och jag vet vad jag ska göra så varför gå dit mer? Det var ett stort steg för mig som gav upp dom där känslorna från innan och ändå gick dit och Vågade. Men sånt räcker inte...

Mitt självförtroende är rätt så kört just nu. Jag har noll tro på mig själv nästan, och texterna jag skriver känns som om en 10 åring skulle kunna göra bättre och i princip med allt annat också. Men nu kämpar jag, jag försöker ta tag mer med musiken och så ska det förbli. Men då kommer tankarna igen... Hur ska jag göra med det? Vad är bäst för alla inblandade? Vad är bäst för Oss..? Jag vet inte, och det skrämmer mig...

Annons

The photo has no tags

Camera NIKON D90

Focal length 140 mm

Aperture f/3.2

Shutter 1/500 s

ISO 250

Date

November 2012