Vi skulle ses som vänner, precis som vi är..
vi är väl bästa vänner, med lite kärlek i det förflutna
eller i nuet.. jag vet inte riktigt
och kvällen började som vänner...
(tiden tycks alltid stanna när vi är tillsammans, eller är det bara jag som tappar tidsuppfattningen?)
och en hel del skratt hann vi få med på den timmen.
sen kan jag inte riktigt förklara hur kvällen slutade
du kysste mig som aldrig förr och
jag bad dig sluta, flera gånger men du besvarade det så försiktigt
"nej men jag kan inte"
- "varför inte? du har ju henne!"
"lägg av"
- "vadå?"
"skit i henne!"
och jag var tvungen att sätta mig på sängkanten för det sved
till lite i hjärtat för i tanken tänkte jag bara "varför är jag här?, varför gör vi så här?"
du vet hur jävla mycket jag älskar när du pussar mig sådär
som om jag var gjord av glas och jag fick verkligen inte gå sönder..
så du pussade flera gånger, det var så mysigt
men vet du? du pussade nog sönder mig vid det tillfället
så jag sa att jag ville gå.
Jag gick bort till dörren, jag väntade på ett hejdå och en puss
(precis som vanligt, oavsett vad)
men det kom liksom aldrig en puss eller ett hejdå
du fortsatte att sätta eld på oss igen, minns så tydligt när du sa
"varför är du så fin?" och tittade på mig med dina vackra djupasomhavet blåa ögon
och jag tänkte ännu mer på "vad fan gör jag här, vad fan gör vi så här för.."
sen gick jag, för den där gången.. och jag var tillbaka till de sömnlösa nätterna

Annons

The photo has no tags

January 2011