July
4 August 2011
Här kommer en liten photostory~ Som vanligt skriver jag all text improviserat så jag ber om ursäkt i förväg om det bara blir en massa drabbel... XD "Ett brev."
Det är bara ett brev. Från en person till en annan. En bit papper med text på. Så varför var det så svårt att försöka tvinga sig själv att läsa det? Damian hade knappt sett åt det sedan ha
Men det skrämde honom. Vad som kunde stå i brevet. Varför han hade fått det. Och mest av allt skrämde det honom att Casey hade lämnat det personligen, men hade bara lämnat det i brevinkastet ut
Hans hand darrade lätt medan han sträckte sig efter sina glasögon. Han kände kuvertet strykas mot hans hand.
Där låg det. Brevet stirrade på honom, retade honom.
Glasögonen placerades i en sakta rörelse på rätt plats.
Sneglandes på brevet sträckte han sig mot brevet och tog upp det.
Han öppnade det, han kunde till och med se text lysa genom pappret.
Hans hjärta slog snabbare. När han läst brevet fanns det ingen återvändo. Vad som helst kunde stå i det.
Damian började efter en tung suck att läsa.
Orden som var skrivna av Casey lästes sakta.
Ett brev som knappt tagit någon tid alls att skriva tog honom en evighet att mala igenom. Orden var som knivhugg i hans rygg.
Även när det sista ordet var läst stirrade Damian på pappret. Hans inre var ett kaos utan en herre, medan hans yttre var ett stilla lugn. Han drog på läpparna till ett kort leende innan ha
"Adjö" är ett starkt ord. För Damian var det slutet.
"Vi kanske ses igen." Och där var den storyn slut :> Hoppas någon gillade den. Jag kände att jag behövde något form av tillfälligt slut vad gäller att Casey har flyttat. Jag
Direct link:
http://dayviews.com/worldofours/2011/8/4/
Visa toppen
Show footer