April
Saturday 29 May 2010 photo 4/30
|
3 december
Draco svängde med trollstaven och lägenheten lystes upp direkt, och plötsligt kunde han faktiskt se framför sig. Ännu en grej med vintern var att allt var mörkt. Draco hatade mörker. Han hängde av sig kappan på en krok och tänkte på mörkret. Det var det värsta han visste, näst efter julen. Och snön. Och vintern. Fy vad han avskydde vintern. Han slängde en blick in i köket och funderade på om han orkade laga någon mat att äta. Han tänkte på Ginny. Hur hon säkert var hemma nu och förberedde en sådan där festmåltid som man borde äta på julen. Han tänkte att han brukade äta minst tre sådana festmåltider varje år när han var yngre, och när han levde hemma med sina föräldrar. Då hans föräldrar faktiskt levde. Det stack till i honom och han visste inte om det var vrede eller om det kanske var sorg. Han önskade att de som låg bakom hans föräldrars död kunde få sitt straff någon gång. Han önskade att han kunde få dela ut det till dem, kanske skulle han låta dem få se hur deras hus förstördes och deras familjer dog. Det skulle göra honom glad. Han slängde sig ner i fåtöljen som stod i vardagsrummet och slöt ögonen i försök att slippa se sina föräldrar framför sig. Det gick inte så bra. Han önskade att han kunde tänka på något annat. Att tänka på något annat än föräldrarna som inte längre fanns där, och huset som han inte längre kunde bo i. och pengarna, alla pengarna som för alltid skulle säkrat han och hans barn och kanske till och med barnbarns framtid var för alltid borta och allt var tack vare Potter. Han brydde sig inte om vad Ginny eller någon annan sa. Det måste vara Potter och de andra som hade gjort det här. Vem skulle annat få för sig att attackera dem? Och Ginny som hade haft mage att säga…
"Julen" sade han tyst för sig själv ut i intet."Varför ska man fira jul, när det egentligen inte handlar om något? Varför ska man umgås med människor och äta fet mat och bli ännu fetare? Nej tacka gudarna att jag är kvar här."
Han tog upp dagens nummer av The Daily Prophet och tänkte att lite läsning om ekonomi skulle kunna muntra upp honom. Han hade väldigt fel dock. Det första som mötte honom var en bild på jultomten, och sedan följdes detta av olika sorters notiser genom hela tidningen som alla handlade om julen. Julefrid. Hur man bäst skulle fira. Och vad som var årets julklapp enligt Häxornas värld. Draco ville kräkas.
"Incendio." muttrade han ilsket och tidningen försvann i ett hav av eldsflammor. Världen höll på att bli spritt språngande galen. Hade den alltid varit så här besatt av en fånig högtid med en tjock gubbe iklädd i rött som bröt sig in folks hem om nätterna? Nej, det trodde han inte. Aldrig på detta sätt. Det var helt enkelt faktum, världen hade gått och blivit galen och med det alla i den. Utom han förstås.
"Det är tur att man själv i alla fall är normal!" sa han högt ut i intet och tänkte inte på att det kanske inte var ett bra tecken på att vara frisk när man började prata med sig själv. Han undrade vad de andra gjorde. Och kom sedan på sig själv med att undra det.
"Jag bryr mig inte. Jag bryr mig inte, bryr mig inte, bryr mig inte."
"Såklart du bryr dig." hördes plötsligt en röst. Draco snurrade runt och undrade vem sjutton det var som hade brutit sig in i hans lägenhet. Dock såg han ingenting. Han gnuggade sig i ögonen och trodde att han hade blivit tokig.
"Draco…" hördes rösten igen. "Såklart du bryr dig."
Draco försökte desperat se vad det var som lät, men han såg inget. För ett tag trodde han att rösten hade kommit från byrålådan där han gömde en massa gamla fotografier, men han skakade på huvudet, och förstod att det skulle vara totalt ologiskt.
"Det här är inte friskt. Nu går jag och lägger mig."
Han svängde med trollstaven och alla ljusen som han tidigare tänkt slocknade igen, lika fort. Om han skulle sitta här och höra röster kunde han lika gärna gå och lägga sig. Ju mer han sov desto snabbare skulle dessutom hela det här julspektaklet vara över…
Draco svängde med trollstaven och lägenheten lystes upp direkt, och plötsligt kunde han faktiskt se framför sig. Ännu en grej med vintern var att allt var mörkt. Draco hatade mörker. Han hängde av sig kappan på en krok och tänkte på mörkret. Det var det värsta han visste, näst efter julen. Och snön. Och vintern. Fy vad han avskydde vintern. Han slängde en blick in i köket och funderade på om han orkade laga någon mat att äta. Han tänkte på Ginny. Hur hon säkert var hemma nu och förberedde en sådan där festmåltid som man borde äta på julen. Han tänkte att han brukade äta minst tre sådana festmåltider varje år när han var yngre, och när han levde hemma med sina föräldrar. Då hans föräldrar faktiskt levde. Det stack till i honom och han visste inte om det var vrede eller om det kanske var sorg. Han önskade att de som låg bakom hans föräldrars död kunde få sitt straff någon gång. Han önskade att han kunde få dela ut det till dem, kanske skulle han låta dem få se hur deras hus förstördes och deras familjer dog. Det skulle göra honom glad. Han slängde sig ner i fåtöljen som stod i vardagsrummet och slöt ögonen i försök att slippa se sina föräldrar framför sig. Det gick inte så bra. Han önskade att han kunde tänka på något annat. Att tänka på något annat än föräldrarna som inte längre fanns där, och huset som han inte längre kunde bo i. och pengarna, alla pengarna som för alltid skulle säkrat han och hans barn och kanske till och med barnbarns framtid var för alltid borta och allt var tack vare Potter. Han brydde sig inte om vad Ginny eller någon annan sa. Det måste vara Potter och de andra som hade gjort det här. Vem skulle annat få för sig att attackera dem? Och Ginny som hade haft mage att säga…
"Julen" sade han tyst för sig själv ut i intet."Varför ska man fira jul, när det egentligen inte handlar om något? Varför ska man umgås med människor och äta fet mat och bli ännu fetare? Nej tacka gudarna att jag är kvar här."
Han tog upp dagens nummer av The Daily Prophet och tänkte att lite läsning om ekonomi skulle kunna muntra upp honom. Han hade väldigt fel dock. Det första som mötte honom var en bild på jultomten, och sedan följdes detta av olika sorters notiser genom hela tidningen som alla handlade om julen. Julefrid. Hur man bäst skulle fira. Och vad som var årets julklapp enligt Häxornas värld. Draco ville kräkas.
"Incendio." muttrade han ilsket och tidningen försvann i ett hav av eldsflammor. Världen höll på att bli spritt språngande galen. Hade den alltid varit så här besatt av en fånig högtid med en tjock gubbe iklädd i rött som bröt sig in folks hem om nätterna? Nej, det trodde han inte. Aldrig på detta sätt. Det var helt enkelt faktum, världen hade gått och blivit galen och med det alla i den. Utom han förstås.
"Det är tur att man själv i alla fall är normal!" sa han högt ut i intet och tänkte inte på att det kanske inte var ett bra tecken på att vara frisk när man började prata med sig själv. Han undrade vad de andra gjorde. Och kom sedan på sig själv med att undra det.
"Jag bryr mig inte. Jag bryr mig inte, bryr mig inte, bryr mig inte."
"Såklart du bryr dig." hördes plötsligt en röst. Draco snurrade runt och undrade vem sjutton det var som hade brutit sig in i hans lägenhet. Dock såg han ingenting. Han gnuggade sig i ögonen och trodde att han hade blivit tokig.
"Draco…" hördes rösten igen. "Såklart du bryr dig."
Draco försökte desperat se vad det var som lät, men han såg inget. För ett tag trodde han att rösten hade kommit från byrålådan där han gömde en massa gamla fotografier, men han skakade på huvudet, och förstod att det skulle vara totalt ologiskt.
"Det här är inte friskt. Nu går jag och lägger mig."
Han svängde med trollstaven och alla ljusen som han tidigare tänkt slocknade igen, lika fort. Om han skulle sitta här och höra röster kunde han lika gärna gå och lägga sig. Ju mer han sov desto snabbare skulle dessutom hela det här julspektaklet vara över…
Visa toppen
Show footer