April
Saturday 29 May 2010 photo 5/30
|
4 december
"Draco…" Draco öppnade ögonen. Det var kolsvart i rummet. Han kisade lite, men såg ingen. Det måste ha varit inbillning…
"Draco!" hördes det igen. Han satte sig tvärt upp och ryckte till sig trollstaven från sängbordet.
"Lumos", snäste han och såg sig omkring än en gång i ljuset från spetsen på trollstaven. Ingenting.
"Draco…"
"Vem är det som pratar?!" fräste Draco och svängde med trollstaven så att hela rummet lystes upp. Det han såg fick honom att ramla tillbaka i sängen av ren förskräckelse. På hans skrivbord, som stod mittemot sängen, satt Harry Potter. Men det var inte samma Harry Potter som några timmar tidigare stått nere i hans bod, utan den här gestalten var inte mycket mer än just det – en gestalt. Han var genomskinlig, men inte lika genomskinlig som ett spöke.
"Vad gör du här? Är du död? Blev Weasleybruden till slut för mycket för dig?" Något mörkt for över Harry-gestaltens ansikte, men det stannade inte kvar.
"Jag är de gångna jularnas ande. Och nej, jag är inte död", sa Harry lugnt.
"Hur kan du vara genomskinlig om du inte är död?!" Draco började på riktigt tro att han var sinnessjuk.
"Att vara Pojken som överlevde har sina privilegier", sa Harry med ett snett leende. Draco tittade skeptiskt på honom.
"Vad gör du här då?"
"Jag ska visa dig hur det har varit." Så reste Harry på sig och svävade fram till sängen. "Kom", sa han och sträckte fram handen. Draco var fortfarande misstänksam och tänkte att antingen så var det en dröm, eller så var han sinnessjuk, och i vilket fall så spelade det ju ingen roll om han tog Harrys hand eller inte. Han tog den, och förvånades över att den var fast och inte så kall som han hade trott. Sedan kände han hur det ryckte i maggropen, som en flyttnyckel light, och sen var de på väg, ut genom sovrumsfönstret och över Diagongränden.
"Vart ska vi?" frågade han när han fått tillbaka andningen. Harry tittade på honom och log, men det var nåt sorgset i hans ögon.
"Till Hogwarts för femton år sedan."
"Draco…" Draco öppnade ögonen. Det var kolsvart i rummet. Han kisade lite, men såg ingen. Det måste ha varit inbillning…
"Draco!" hördes det igen. Han satte sig tvärt upp och ryckte till sig trollstaven från sängbordet.
"Lumos", snäste han och såg sig omkring än en gång i ljuset från spetsen på trollstaven. Ingenting.
"Draco…"
"Vem är det som pratar?!" fräste Draco och svängde med trollstaven så att hela rummet lystes upp. Det han såg fick honom att ramla tillbaka i sängen av ren förskräckelse. På hans skrivbord, som stod mittemot sängen, satt Harry Potter. Men det var inte samma Harry Potter som några timmar tidigare stått nere i hans bod, utan den här gestalten var inte mycket mer än just det – en gestalt. Han var genomskinlig, men inte lika genomskinlig som ett spöke.
"Vad gör du här? Är du död? Blev Weasleybruden till slut för mycket för dig?" Något mörkt for över Harry-gestaltens ansikte, men det stannade inte kvar.
"Jag är de gångna jularnas ande. Och nej, jag är inte död", sa Harry lugnt.
"Hur kan du vara genomskinlig om du inte är död?!" Draco började på riktigt tro att han var sinnessjuk.
"Att vara Pojken som överlevde har sina privilegier", sa Harry med ett snett leende. Draco tittade skeptiskt på honom.
"Vad gör du här då?"
"Jag ska visa dig hur det har varit." Så reste Harry på sig och svävade fram till sängen. "Kom", sa han och sträckte fram handen. Draco var fortfarande misstänksam och tänkte att antingen så var det en dröm, eller så var han sinnessjuk, och i vilket fall så spelade det ju ingen roll om han tog Harrys hand eller inte. Han tog den, och förvånades över att den var fast och inte så kall som han hade trott. Sedan kände han hur det ryckte i maggropen, som en flyttnyckel light, och sen var de på väg, ut genom sovrumsfönstret och över Diagongränden.
"Vart ska vi?" frågade han när han fått tillbaka andningen. Harry tittade på honom och log, men det var nåt sorgset i hans ögon.
"Till Hogwarts för femton år sedan."
Visa toppen
Show footer