Saturday 29 May 2010 photo 10/30
|
9 december
När de landade igen var Draco helt desorienterad. Han trodde de skulle tillbaka till hans lägenhet nu när Voldemort visat herrgården. Harry hade bara visat en sak. Nu verkade det som att de stod i knähög snö på någons bakgård. Det lyste i fönstren och någon rörde sig där inne, men Draco hade ingen aning om vem det var.
"Var är vi?" frågade han och vände sig mot Voldemort, som stod nonchalant lutad mot en staketstolpe och granskade sina naglar. Han ryckte på axlarna.
"I nån mugglarträdgård. Gå och kolla vad de har för sig du. De kan inte se dig ändå, och det ska de vara glada för!" Draco fnös förolämpat men insåg att han inte ingav det värdigaste av uttryck i sin trådslitna pyjamas och gympaskor. Han pulsade fram genom snön tills han kunde se in genom det fönster som verkade vara vardagsrumsfönstret.
Där inne satt en man och en kvinna, förmodligen en pappa och en mamma uppkrupna i en soffa och tittade på golvet där deras barn… åkte skridskor. Inomhus, på golvet. Draco kunde inte göra annat än stirra, för inte ens i trollkarlsfamiljer lät man barnen ha sönder inredningen vind för våg. Man satt framför allt inte och tittade på när de gjorde det, med ett leende!
"De ska lägga om golvet efter nyår", kom Voldemorts röst från höger.
"Hur vet du det?" frågade Draco förvånat.
"Det sitter en lapp om det på kylskåpet", förklarade Voldemort och stoppade in en prinskorv i munnen.
"Har du varit inne i deras kylskåp?! Märker de inte sånt?!"
"Tycker du det ser ut som om dom kommer märka ifall det fattas en prinskorv eller två? Nej, just det. Håll tyst och låt mig äta. Njut av den kalla, råa luften så länge. Mmm. Sånt här bistert väder har vi aldrig i Narnia, det är bara sagosnö och regnbågar all the way. Känner du hur kylan kryper in innanför kragen och sätter sig i själen så att du tror att du aldrig kommer bli varm igen? Det är så det ska vara. Njut så länge det varar, snart kommer våren."
"Det är väl du som ska njuta", påpekade Draco. "Det är ju du som måste återvända till Narnia. För mig så kommer vintern tillbaka nästa år, och nästa igen, och året efter det, och—"
"Jaja, tyst med dig och låt MIG njuta då! Gå och… bygg en snögubbe eller nåt så länge. Jag ska stå här och njuta, sen ska vi ta oss vidare."
När de landade igen var Draco helt desorienterad. Han trodde de skulle tillbaka till hans lägenhet nu när Voldemort visat herrgården. Harry hade bara visat en sak. Nu verkade det som att de stod i knähög snö på någons bakgård. Det lyste i fönstren och någon rörde sig där inne, men Draco hade ingen aning om vem det var.
"Var är vi?" frågade han och vände sig mot Voldemort, som stod nonchalant lutad mot en staketstolpe och granskade sina naglar. Han ryckte på axlarna.
"I nån mugglarträdgård. Gå och kolla vad de har för sig du. De kan inte se dig ändå, och det ska de vara glada för!" Draco fnös förolämpat men insåg att han inte ingav det värdigaste av uttryck i sin trådslitna pyjamas och gympaskor. Han pulsade fram genom snön tills han kunde se in genom det fönster som verkade vara vardagsrumsfönstret.
Där inne satt en man och en kvinna, förmodligen en pappa och en mamma uppkrupna i en soffa och tittade på golvet där deras barn… åkte skridskor. Inomhus, på golvet. Draco kunde inte göra annat än stirra, för inte ens i trollkarlsfamiljer lät man barnen ha sönder inredningen vind för våg. Man satt framför allt inte och tittade på när de gjorde det, med ett leende!
"De ska lägga om golvet efter nyår", kom Voldemorts röst från höger.
"Hur vet du det?" frågade Draco förvånat.
"Det sitter en lapp om det på kylskåpet", förklarade Voldemort och stoppade in en prinskorv i munnen.
"Har du varit inne i deras kylskåp?! Märker de inte sånt?!"
"Tycker du det ser ut som om dom kommer märka ifall det fattas en prinskorv eller två? Nej, just det. Håll tyst och låt mig äta. Njut av den kalla, råa luften så länge. Mmm. Sånt här bistert väder har vi aldrig i Narnia, det är bara sagosnö och regnbågar all the way. Känner du hur kylan kryper in innanför kragen och sätter sig i själen så att du tror att du aldrig kommer bli varm igen? Det är så det ska vara. Njut så länge det varar, snart kommer våren."
"Det är väl du som ska njuta", påpekade Draco. "Det är ju du som måste återvända till Narnia. För mig så kommer vintern tillbaka nästa år, och nästa igen, och året efter det, och—"
"Jaja, tyst med dig och låt MIG njuta då! Gå och… bygg en snögubbe eller nåt så länge. Jag ska stå här och njuta, sen ska vi ta oss vidare."