April
Saturday 29 May 2010 photo 24/30
|
22 december
Draco var helt mållös och han bara stirrade på skärmen som Snape visade för honom. Han kunde inte tro det, hur kunde det vara så många? Och hade inte den där kärringen Trelawney någon gång hört talas om att man inte ska lägga ut sitt eget ELLER NÅGON ANNANS privatliv på nätet?!
Han var inte helt säker på hur man använde en dator, men han hade en gång sett några mugglare göra det och nu var han ursinnig, så han puttade bort Snapes hand och grabbade tag om musen. Han klickade på Trelawneys så kallade förutsägelse och alla de 3500 namnen kom upp. Hela skärmen täcktes och det var mer än så märkte Draco när han flyttade på musen och bara såg fler och fler namn. Många gamla namn från Hogwarts. Visst att han inte var förvånad att pojken Creevey och hans bror var med, de hade han ju ändå mobbat under sin skoltid, men att några från hans eget elevhem hade skrivit på gjorde honom djupt sårad. Från profilbilderna kände han igen många av sina kunder och då och då såg han människor som han bara kände vid namnet, högt uppsatta trollkarlar och häxor alltså. En klump bildades i hans mage och han slängde igen skärmen på den bärbara datorn framför dem och vände sig mot Snape.
“Nå?" Snape var helt uttryckslös när han sa det. “Har du äntligen förstått vad jag har försökt att visa dig hela den här kvällen?
Draco svarade inte på frågan. “Jag vill hem och det nu. Jag har fått nog!"
Snape tänkte att Draco säkert behövde smälta att tusentals personer hatade honom och ignorerade att Draco inte hade svarat på frågan. Snape gick fram emot honom, tog tag i hans mantel och tittade sig snabbt omkring efter mugglare som eventuellt tittade på dem och sen höjde han sin stav och de var borta.
De landade på golvet i Dracos lägenhet, Snape elegant och Draco i en hög. Snape visste inte om det berodde på att han ännu inte hade vant sig vid hela spöket-förflyttar-sig-grejen eller om det faktiskt var för att han var i djup sorg, men han brydde sig inte.
“Jag lämnar dig nu, men jag hoppas att du har lärt dig något i kväll, annars kommer det att stå dig dyrt!". Det hördes ett plopp och sen var det tyst. Draco trodde att han hade försvunnit, men var inte säker, så han kollade upp igenom sin blonda lugg för att se efter. När kusten var klar kravlade han sig patetiskt emot sin säng för att sedan lägga sig i den. Lägenheten var lika tom och kall som Draco själv var inombords, men den tanken slog han bort, för det gillade han inte. Han drog det tjocka täcket om sig, men han kände ändå inte att han blev riktigt varm inombords.
Vad har jag gjort? Tänkte han. Ingen tycker om mig, jag är bara den där elaka, hemska och äckliga eremiten som bara bryr mig om pengar. Och om jag inte är han nu så kommer jag att bli honom. Om det fortsätter så här så kommer jag att tafsa på Ginny och Harry kommer sitta där med hela sin familj och hela trollkarlsvärlden kommer att pusta ut när jag väl är död.
Jag kanske har gjort fel, är kärlek och familj bättre än pengar? Han tvekade en stund, men bestämde sig att pengar var nog bättre. Eller var det det? Han kände att en huvudvärk var på väg, men orkade inte att avstyra den på magisk väg. Allt var hopplöst.
Han suckade högt och blåste ut sitt ljus bredvid sängen och blundade. Det här skulle helt klart bli en annorlunda jul. Han rös vid bara tanken på det.
Draco var helt mållös och han bara stirrade på skärmen som Snape visade för honom. Han kunde inte tro det, hur kunde det vara så många? Och hade inte den där kärringen Trelawney någon gång hört talas om att man inte ska lägga ut sitt eget ELLER NÅGON ANNANS privatliv på nätet?!
Han var inte helt säker på hur man använde en dator, men han hade en gång sett några mugglare göra det och nu var han ursinnig, så han puttade bort Snapes hand och grabbade tag om musen. Han klickade på Trelawneys så kallade förutsägelse och alla de 3500 namnen kom upp. Hela skärmen täcktes och det var mer än så märkte Draco när han flyttade på musen och bara såg fler och fler namn. Många gamla namn från Hogwarts. Visst att han inte var förvånad att pojken Creevey och hans bror var med, de hade han ju ändå mobbat under sin skoltid, men att några från hans eget elevhem hade skrivit på gjorde honom djupt sårad. Från profilbilderna kände han igen många av sina kunder och då och då såg han människor som han bara kände vid namnet, högt uppsatta trollkarlar och häxor alltså. En klump bildades i hans mage och han slängde igen skärmen på den bärbara datorn framför dem och vände sig mot Snape.
“Nå?" Snape var helt uttryckslös när han sa det. “Har du äntligen förstått vad jag har försökt att visa dig hela den här kvällen?
Draco svarade inte på frågan. “Jag vill hem och det nu. Jag har fått nog!"
Snape tänkte att Draco säkert behövde smälta att tusentals personer hatade honom och ignorerade att Draco inte hade svarat på frågan. Snape gick fram emot honom, tog tag i hans mantel och tittade sig snabbt omkring efter mugglare som eventuellt tittade på dem och sen höjde han sin stav och de var borta.
De landade på golvet i Dracos lägenhet, Snape elegant och Draco i en hög. Snape visste inte om det berodde på att han ännu inte hade vant sig vid hela spöket-förflyttar-sig-grejen eller om det faktiskt var för att han var i djup sorg, men han brydde sig inte.
“Jag lämnar dig nu, men jag hoppas att du har lärt dig något i kväll, annars kommer det att stå dig dyrt!". Det hördes ett plopp och sen var det tyst. Draco trodde att han hade försvunnit, men var inte säker, så han kollade upp igenom sin blonda lugg för att se efter. När kusten var klar kravlade han sig patetiskt emot sin säng för att sedan lägga sig i den. Lägenheten var lika tom och kall som Draco själv var inombords, men den tanken slog han bort, för det gillade han inte. Han drog det tjocka täcket om sig, men han kände ändå inte att han blev riktigt varm inombords.
Vad har jag gjort? Tänkte han. Ingen tycker om mig, jag är bara den där elaka, hemska och äckliga eremiten som bara bryr mig om pengar. Och om jag inte är han nu så kommer jag att bli honom. Om det fortsätter så här så kommer jag att tafsa på Ginny och Harry kommer sitta där med hela sin familj och hela trollkarlsvärlden kommer att pusta ut när jag väl är död.
Jag kanske har gjort fel, är kärlek och familj bättre än pengar? Han tvekade en stund, men bestämde sig att pengar var nog bättre. Eller var det det? Han kände att en huvudvärk var på väg, men orkade inte att avstyra den på magisk väg. Allt var hopplöst.
Han suckade högt och blåste ut sitt ljus bredvid sängen och blundade. Det här skulle helt klart bli en annorlunda jul. Han rös vid bara tanken på det.
Visa toppen
Show footer