April
Saturday 29 May 2010 photo 25/30
|
23 december
Han vaknade långsamt till liv och njöt av att han faktiskt låg i sin säng och inte var ute och flängde i snön som han hade gjort mycket av den senaste tiden. Han viftade lite på tårna och sedan drog han av sig täcket. Han hoppade upp ur sängen och han kände att något var annorlunda, han kände en energi som han inte hade känt de senaste 15 åren. Han slet upp gardinerna som hängde för det stora fönstret och solskenet utifrån spred sig över hans lilla vindsvåning. Han blickade ut över det snötäckta Diagongränden och såg att det rök i flera skorstenar. Fastän det var juldagen så såg han att det var ett antal personer som faktiskt gick runt på gatan nedanför och för första gången på riktigt, riktigt länge så log Draco Malfoy. Han kastade upp sängkläderna i sängen, sprang bort till sin garderob och klev in i den för att hitta de sakerna han gömt längst bak i den. Ut ur garderoben kom han med en stor röd kavaj med matchande mossgröna byxor till. Det var en dräkt som passade för julen som han fått av sina föräldrar några år innan de dog och han hade aldrig använt den sedan dess, både för att den påminde om dem och för att den var så gräsligt julig. När han sprang nerför den knakande gamla trätrappan så förvånade han till och med sig själv med att börja vissla på en av låtarna från senaste Jingle Spells. Han kom in i butiken och satte genast igång radion och knappade in TTR’s radiokanal.
“Ja, kära lyssnare och innan jag stänger igen här på kontoret så tänkte jag spela Celestina Warbecks senaste jullåt. Men innan dess vill jag bara önska er alla en god jul därhemma, så nu gör jag det. God Jul!" sa en kvinnoröst. Och ur Dracos mun slapp ett “God Jul du också". Han slog sig för munnen och det såg ut som om han skulle kvävas medan han sprang till toaletten. Han tittade sig i spegeln. Vad hade hänt med honom? Han famlade med sina händer i ansiktet och doppade sitt huvud under den rinnande kranen för att få någon förklaring på sitt egendomliga beteende, men inget svar kom. Han gick upp till sin lägenhet igen och svängde på trollstaven. Hans avsikt var att fixa sin frukost, och fixad blev den allt, men han hade inte räknat med att kanelen på gröten skulle forma orden ‘God Jul’. Efter att han snabbt ätit upp kastade han sig ner för trappan och ut i vinterkylan. Solen lyste honom rakt i ansiktet och små snöflingor föll och landade i hans blonda hår. Draco hann knappt gå utanför dörren innan han mötte en tiggare.
“Snälla herrn, jag har inte ens råd med en riktig julmiddag, skulle du kunna…." mer hann den lilla gumman inte säga förrän Draco stoppat händerna i sina fickor och fiskat upp åtta galleoner som han kastade i gummans basker som hon höll i sin hand. Draco log mot henne och hon blev så glad att hon bönföll mot hans fötter och sa “Åh, tack herrn, du är en riktigt god man…" Gumman tittade upp och den blonda stiliga mannen log mot henne och sa “God Jul" med ett stort flin innan han gick därifrån. Draco fortsatte att vandra uppför Diagongränden. Han hade aldrig riktigt insett att den faktiskt var riktigt vacker, och hela gränden tycktes nu mer än någonsin lysa, med alla julljus och girlanger, som han inte kunde förstå att han hade ogillat innan. På vägen mötte han flera häxor och trollkarlar med sina barn som var ute och flängde runt, säkert för att i sista sekunden handla det sista eller bara för att ta sig dit de skulle fira jul. "God jul på er alla!" utropade Draco och slog ut med armarna mot de som var närmast honom. Några såg ut som om de skulle svimma. "Önskar du oss god jul, herr Malfoy? Det här trodde jag aldrig om dig! Jag trodde att du…" "Det spelar ingen roll nu!" avbröt Malfoy och gav mannen som hade talat ett stort leende. "Det enda som är viktigt, är att det är jul. Och julen, det är en glädjens högtid. Låt oss alla uppskatta den och leva glada tillsammans med de som står oss närmast! Är det inte det finaste med julen?" "Du har så rätt." sa en kvinna och drog sina barn närmare sig i en varm omfamning, och sedan gav hon Draco ett stort leende. "En riktigt god jul till dig, Draco Malfoy!" Draco kände riktigt hur hela kroppen fylldes av värme när han såg de glada familjerna dra sig bortåt, hemåt. Han såg in i ett skyltfönster och såg sin egen spegelbild ge honom ett leende i det blankputsade glaset. För första gången på länge stod det klart för Draco Malfoy precis vad han skulle göra. Han tittade sig omkring efter mugglare, höjde sin trollstav och… “Nej, vad dum jag är, det finns ju ingen mugglare i Diagongränden." Han skrattade ett tag, samlade ihop sig själv och transfererade sig ifrån den snötäckta gränden med alla trollkarlsfamiljer.
Med ett plopp så dök Draco upp på Grimaldiplan som nu i juletider var pyntat med en massa ljus. Han kände igen några av dem ifrån Georges skämtaffär i Diagongränden och han log inombords. Han gick fram mot Nr 11 och 13 och framför hans ögon så pressade sig ett hus fram mellan dessa nummer. Fideliusförtrollningen var nu sedan länge borta efter att Voldemort var död, men den hade ersatts av en förtrollning liknande den över Hogwarts som gjorde att Grimaldiplan Nr 12 endast kunde ses av trollkarlar. Det gnisslade och även en grind hoppade upp och tillslut framträdde även en trädgård framför honom, komplett med en snögubbe med ett ärr i pannan och skurna morotsbitar som fick agera hår. Inte kunde man väl missta sig för att det hade vart en Weasley med i spelet och pyntat den fina snögubben. Uppspelt av att snön även hade kommit till de här delen av London, över att barnen hade varit så kreativa och över att han snart skulle få träffa Harry så studsade Draco halvt om halvt uppför den lilla trädgårdsgången mot trappan som ledde upp till dörren. Han gick försiktigt upp för trappan för att inte slinta och la märke till att det stod en förstenad liten tomtenisse utställd i änglakläder, och Draco gissade att det var James som hade vart i farten igen. När han stod utanför dörren så tvekade han ett tag. Var det här rätt? Hjärtat bultade hårt och han ringde på dörrklockan. Det gick några sekunder och sedan öppnades dörren. Där i dörröppningen stod Hermione och i bakgrunden hördes att alla släktens barn höll på att leka. Hon öppnade munnen, stängde den igen och sedan upprepade proceduren ännu en gång, allt under dödstystnad från dem båda. Hon sträckte ut handen mot dörren för att slänga igen den, och det var riktigt nära att hon gjorde det, men sen så hände något. Draco log. Hon släppte handtaget och tog ett steg bakåt, in i hallen. Hela hennes ansikte visade vad hon kände under de få sekunderna, uttrycken ändrades ständigt och man såg att hon hade en inre kamp med sig själv. Till slut log hon och sa "Välkommen in Draco."
Han vaknade långsamt till liv och njöt av att han faktiskt låg i sin säng och inte var ute och flängde i snön som han hade gjort mycket av den senaste tiden. Han viftade lite på tårna och sedan drog han av sig täcket. Han hoppade upp ur sängen och han kände att något var annorlunda, han kände en energi som han inte hade känt de senaste 15 åren. Han slet upp gardinerna som hängde för det stora fönstret och solskenet utifrån spred sig över hans lilla vindsvåning. Han blickade ut över det snötäckta Diagongränden och såg att det rök i flera skorstenar. Fastän det var juldagen så såg han att det var ett antal personer som faktiskt gick runt på gatan nedanför och för första gången på riktigt, riktigt länge så log Draco Malfoy. Han kastade upp sängkläderna i sängen, sprang bort till sin garderob och klev in i den för att hitta de sakerna han gömt längst bak i den. Ut ur garderoben kom han med en stor röd kavaj med matchande mossgröna byxor till. Det var en dräkt som passade för julen som han fått av sina föräldrar några år innan de dog och han hade aldrig använt den sedan dess, både för att den påminde om dem och för att den var så gräsligt julig. När han sprang nerför den knakande gamla trätrappan så förvånade han till och med sig själv med att börja vissla på en av låtarna från senaste Jingle Spells. Han kom in i butiken och satte genast igång radion och knappade in TTR’s radiokanal.
“Ja, kära lyssnare och innan jag stänger igen här på kontoret så tänkte jag spela Celestina Warbecks senaste jullåt. Men innan dess vill jag bara önska er alla en god jul därhemma, så nu gör jag det. God Jul!" sa en kvinnoröst. Och ur Dracos mun slapp ett “God Jul du också". Han slog sig för munnen och det såg ut som om han skulle kvävas medan han sprang till toaletten. Han tittade sig i spegeln. Vad hade hänt med honom? Han famlade med sina händer i ansiktet och doppade sitt huvud under den rinnande kranen för att få någon förklaring på sitt egendomliga beteende, men inget svar kom. Han gick upp till sin lägenhet igen och svängde på trollstaven. Hans avsikt var att fixa sin frukost, och fixad blev den allt, men han hade inte räknat med att kanelen på gröten skulle forma orden ‘God Jul’. Efter att han snabbt ätit upp kastade han sig ner för trappan och ut i vinterkylan. Solen lyste honom rakt i ansiktet och små snöflingor föll och landade i hans blonda hår. Draco hann knappt gå utanför dörren innan han mötte en tiggare.
“Snälla herrn, jag har inte ens råd med en riktig julmiddag, skulle du kunna…." mer hann den lilla gumman inte säga förrän Draco stoppat händerna i sina fickor och fiskat upp åtta galleoner som han kastade i gummans basker som hon höll i sin hand. Draco log mot henne och hon blev så glad att hon bönföll mot hans fötter och sa “Åh, tack herrn, du är en riktigt god man…" Gumman tittade upp och den blonda stiliga mannen log mot henne och sa “God Jul" med ett stort flin innan han gick därifrån. Draco fortsatte att vandra uppför Diagongränden. Han hade aldrig riktigt insett att den faktiskt var riktigt vacker, och hela gränden tycktes nu mer än någonsin lysa, med alla julljus och girlanger, som han inte kunde förstå att han hade ogillat innan. På vägen mötte han flera häxor och trollkarlar med sina barn som var ute och flängde runt, säkert för att i sista sekunden handla det sista eller bara för att ta sig dit de skulle fira jul. "God jul på er alla!" utropade Draco och slog ut med armarna mot de som var närmast honom. Några såg ut som om de skulle svimma. "Önskar du oss god jul, herr Malfoy? Det här trodde jag aldrig om dig! Jag trodde att du…" "Det spelar ingen roll nu!" avbröt Malfoy och gav mannen som hade talat ett stort leende. "Det enda som är viktigt, är att det är jul. Och julen, det är en glädjens högtid. Låt oss alla uppskatta den och leva glada tillsammans med de som står oss närmast! Är det inte det finaste med julen?" "Du har så rätt." sa en kvinna och drog sina barn närmare sig i en varm omfamning, och sedan gav hon Draco ett stort leende. "En riktigt god jul till dig, Draco Malfoy!" Draco kände riktigt hur hela kroppen fylldes av värme när han såg de glada familjerna dra sig bortåt, hemåt. Han såg in i ett skyltfönster och såg sin egen spegelbild ge honom ett leende i det blankputsade glaset. För första gången på länge stod det klart för Draco Malfoy precis vad han skulle göra. Han tittade sig omkring efter mugglare, höjde sin trollstav och… “Nej, vad dum jag är, det finns ju ingen mugglare i Diagongränden." Han skrattade ett tag, samlade ihop sig själv och transfererade sig ifrån den snötäckta gränden med alla trollkarlsfamiljer.
Med ett plopp så dök Draco upp på Grimaldiplan som nu i juletider var pyntat med en massa ljus. Han kände igen några av dem ifrån Georges skämtaffär i Diagongränden och han log inombords. Han gick fram mot Nr 11 och 13 och framför hans ögon så pressade sig ett hus fram mellan dessa nummer. Fideliusförtrollningen var nu sedan länge borta efter att Voldemort var död, men den hade ersatts av en förtrollning liknande den över Hogwarts som gjorde att Grimaldiplan Nr 12 endast kunde ses av trollkarlar. Det gnisslade och även en grind hoppade upp och tillslut framträdde även en trädgård framför honom, komplett med en snögubbe med ett ärr i pannan och skurna morotsbitar som fick agera hår. Inte kunde man väl missta sig för att det hade vart en Weasley med i spelet och pyntat den fina snögubben. Uppspelt av att snön även hade kommit till de här delen av London, över att barnen hade varit så kreativa och över att han snart skulle få träffa Harry så studsade Draco halvt om halvt uppför den lilla trädgårdsgången mot trappan som ledde upp till dörren. Han gick försiktigt upp för trappan för att inte slinta och la märke till att det stod en förstenad liten tomtenisse utställd i änglakläder, och Draco gissade att det var James som hade vart i farten igen. När han stod utanför dörren så tvekade han ett tag. Var det här rätt? Hjärtat bultade hårt och han ringde på dörrklockan. Det gick några sekunder och sedan öppnades dörren. Där i dörröppningen stod Hermione och i bakgrunden hördes att alla släktens barn höll på att leka. Hon öppnade munnen, stängde den igen och sedan upprepade proceduren ännu en gång, allt under dödstystnad från dem båda. Hon sträckte ut handen mot dörren för att slänga igen den, och det var riktigt nära att hon gjorde det, men sen så hände något. Draco log. Hon släppte handtaget och tog ett steg bakåt, in i hallen. Hela hennes ansikte visade vad hon kände under de få sekunderna, uttrycken ändrades ständigt och man såg att hon hade en inre kamp med sig själv. Till slut log hon och sa "Välkommen in Draco."
Visa toppen
Show footer