Sunday 24 January 2010 photo 1/2
![]() ![]() |
Ett år
Idag är det ett år sen vi spelade finalen mot Duluth i the hibbing tournament, då vi spelade lika och övertid och vi gick tillslut till straffar. Den dagen då jag satt där på bänken och vilade medans Coach Pat gick runt och pratade med vissa spelare... Caitlyn som skulle ta första straffen och Tia som skulle ta andra och de två andra kommer jag inte ihåg. däremot kommer jag ihåg hur han sa att jag skulle ta femte och sista straffen.
Det här var en viktigt turnering för oss.
Han frågade "do you know why you're the last one?"
"no" svarade jag och fick svaret
"Cause when you're out on the ice, remember when we play 10 pucks or have a shoot out during practice, you always put it in the net, that's what you do, and that's why you're the last one out there because i know you can do it"
den sista straffen blev den avgörande straffen, missa jag skulle duluth kunna göra mål och vinna, men gör jag mål vinner vi.
Jag står i mitten på isen med huvuddomaren som förklarar reglerna som gäller. han blåser i visslan och jag börjar åka mot pucken, gör min vanliga sväng åt vänster för sedan full fart åt höger och skott. DING. ljudet av att pucken träffar ribban, jag känner en besvikelse för en kort sekund men sen ser jag hur pucken går in i högra krysset.
Den sekunden då jag såg pucken åka in i mål var en känsla jag nog inte känt förut, låter lame ja vet.
Hela laget, ett lag som betyder, rusar ut på isen och man hör "i love you matilda" och "matilda you're my hero" hit och dit, kramar från höger till vänster och sen mitt i allt ligger jag under en hög människor.
Vi tog våran bild för att minnas och glada var vi, kelsey ringer upp coach pete direkt efter för att berätta de goda nyheterna.
Coacherna kommer in i omklädningsrummet. Jag får en stor kram av pat och stämningen är enorm.
Det är en dag jag aldrig kommer glömma. Bästa dagen under tiden jag spelat hockey. Tack vare ett sådant fantastiskt lag. grejt va det.
peace, Cloquet lumberjacks for life jao!
Idag är det ett år sen vi spelade finalen mot Duluth i the hibbing tournament, då vi spelade lika och övertid och vi gick tillslut till straffar. Den dagen då jag satt där på bänken och vilade medans Coach Pat gick runt och pratade med vissa spelare... Caitlyn som skulle ta första straffen och Tia som skulle ta andra och de två andra kommer jag inte ihåg. däremot kommer jag ihåg hur han sa att jag skulle ta femte och sista straffen.
Det här var en viktigt turnering för oss.
Han frågade "do you know why you're the last one?"
"no" svarade jag och fick svaret
"Cause when you're out on the ice, remember when we play 10 pucks or have a shoot out during practice, you always put it in the net, that's what you do, and that's why you're the last one out there because i know you can do it"
den sista straffen blev den avgörande straffen, missa jag skulle duluth kunna göra mål och vinna, men gör jag mål vinner vi.
Jag står i mitten på isen med huvuddomaren som förklarar reglerna som gäller. han blåser i visslan och jag börjar åka mot pucken, gör min vanliga sväng åt vänster för sedan full fart åt höger och skott. DING. ljudet av att pucken träffar ribban, jag känner en besvikelse för en kort sekund men sen ser jag hur pucken går in i högra krysset.
Den sekunden då jag såg pucken åka in i mål var en känsla jag nog inte känt förut, låter lame ja vet.
Hela laget, ett lag som betyder, rusar ut på isen och man hör "i love you matilda" och "matilda you're my hero" hit och dit, kramar från höger till vänster och sen mitt i allt ligger jag under en hög människor.
Vi tog våran bild för att minnas och glada var vi, kelsey ringer upp coach pete direkt efter för att berätta de goda nyheterna.
Coacherna kommer in i omklädningsrummet. Jag får en stor kram av pat och stämningen är enorm.
Det är en dag jag aldrig kommer glömma. Bästa dagen under tiden jag spelat hockey. Tack vare ett sådant fantastiskt lag. grejt va det.
peace, Cloquet lumberjacks for life jao!
Comment the photo
Jag vet hur det var när vi var i final i örebrocupen inomhus. Det var sista straffen och om jag räddade så skulle vi vinna annars skulle adolfsberg (våra ärke fiender vinna)och så gjorde jag det och jag såg hur laget sprang ut mot mig och man bara kramade om alla. Seriöst det är så jävla underbar känsla
![](http://cdn07.dayviews.com/71/_u9/_u0/_u9/_u6/u90960/1267487635_1.jpg)
2 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/wrigsjo/437364749/