April
Saturday 16 May 2009 photo 3/4
|
En kall vind blåser mig i ansiktet och vatten stänker upp över min kropp där jag står på en brygga i natten utan tröja.
Jag sluter mina ögon och låter den kyla från vattnet och luften som träffar min varma hud förlama mina sinnen.
Mina tankar skiftar från att gå därifrån bara för att återvända till en varm famn som inte älskar mig. Till att stå kvar och låta den iskalla vinden svepa med mig till det som inte finns.
Värme är något jag inte behöver. Kärlek är något jag inte vill ha. Inte nu, inte än...
Kyla är något jag inte uppskattar. Något som inte finns är värdelöst att ha. Värdelöst nu, värdelöst för alltid.
Det börjar regna och jag känner regnet rinna igenom mitt hår, vinden piska min kropp och stänket från vågorna träffa mig. Jag omfamnas av den kyla som till slut får mig att njuta av ensamheten.
Jag öppnar mina ögon och tittar ut över havet som ligger där som ett passivt vidunder som bara väntar på att dra mig ner och sedan upp på den grå himmlen som hänger över mig som en ande som bara väntar på att dra mig upp.
Jag är fast i mitten, där vinden piskar mig allt mer. Mina läppar ar stelnat i avsaknaden av vackra ord att säga. Min hörsel är borta i avsaknaden av vackra ord att höra. Mitt luktsinne är förlamat i avsaknaden av något vackert att känna doften av. Min syn är borta i avsaknaden av något vackert att se.
Min kropp lyder mig inte och jag faller bakåt på bryggan i väntan på att den som räddar mig kommer och hämtar mig från ensamheten jag har börjat tycka om. Men ändå hata.
Regnet slår, vågorna stänker, vinden piskar...
Hjälp mig, värm mig, rädda mig...
Jag sluter mina ögon och låter den kyla från vattnet och luften som träffar min varma hud förlama mina sinnen.
Mina tankar skiftar från att gå därifrån bara för att återvända till en varm famn som inte älskar mig. Till att stå kvar och låta den iskalla vinden svepa med mig till det som inte finns.
Värme är något jag inte behöver. Kärlek är något jag inte vill ha. Inte nu, inte än...
Kyla är något jag inte uppskattar. Något som inte finns är värdelöst att ha. Värdelöst nu, värdelöst för alltid.
Det börjar regna och jag känner regnet rinna igenom mitt hår, vinden piska min kropp och stänket från vågorna träffa mig. Jag omfamnas av den kyla som till slut får mig att njuta av ensamheten.
Jag öppnar mina ögon och tittar ut över havet som ligger där som ett passivt vidunder som bara väntar på att dra mig ner och sedan upp på den grå himmlen som hänger över mig som en ande som bara väntar på att dra mig upp.
Jag är fast i mitten, där vinden piskar mig allt mer. Mina läppar ar stelnat i avsaknaden av vackra ord att säga. Min hörsel är borta i avsaknaden av vackra ord att höra. Mitt luktsinne är förlamat i avsaknaden av något vackert att känna doften av. Min syn är borta i avsaknaden av något vackert att se.
Min kropp lyder mig inte och jag faller bakåt på bryggan i väntan på att den som räddar mig kommer och hämtar mig från ensamheten jag har börjat tycka om. Men ändå hata.
Regnet slår, vågorna stänker, vinden piskar...
Hjälp mig, värm mig, rädda mig...
Comment the photo
6 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/xaner0/367969010/
Visa toppen
Show footer