Detta är något jag nyss improviserat ihop och har ingen aning om jag ska forstsätta skriva på det här. Om folk vill ha mer så ska jag överväga att fortsätta skriva på denna inledning.
Enjoy!
___________________________________________

I en gest av avsmak viftade hon med handen för att försöka få honom att vända om och gå.
Hennes mage höll på att vända sig i illamående och hon kämpade för att hålla kväljningarna som försökte tränga upp i hennes hals nere.
Rysningen kröp sig sakta nedför hennes ryggrad då hon fick ögonkontakt med honom för ett ögonblick och hennes ögon vattnades. Hon såg ner i marken och kände tvivel då hon sakta öppnade munnen och sa: "... O-okej, e-ehm... K-kan du... Gå? Jag v-vill ha l-lite tid för mig själv."
Hon samlade sig och försökte få hennes darrande ben att vara still.

Han tittade på henne men ser inte att hon är i det tillstånd hon är, han svarar: "Ä-är du säker?" Han möttes av en lätt nickning och nickade själv: "Okej, ööh... Ha det bra." Han vände om och gick, han slängde en öätt orolig blick över axeln på tjejen som satt på bänken och tittade sedan framåt igen. Han satte sedan hörlurarna över sina öron igen och lät musiken som han lagrat på sin Walkman flöda in i hans öron och lugna hans sinnen ännu mer. Även om hans musik inte var ett dugg lugn.

Hon satt kvar en stund och tittade efter honom när han gick därifrån. Hans siluette som var ståtlig, lång och smal såg ut att skina då solens strålar sken runtomkring honom. Siluetten rundade ett hörn för att sedan försvinna. Hon lät hennes huvud falla ner och hennes ansikte slå emot hennes handflator. Hon skakde till lite i en sista rysning och tänkte sen på vad som nyss hade hänt.
Hon tittade ner på sin mobil som hon tappat till marken då hon läst och sett mms:et hon fick någon för någon minut sen. Hon hade skrikit till och med det skriket fått killens uppmärksamhet då han lugnt hade gått bakom henne genom parken hon befann sig i.

Hon började gråta när hon åter igen såg mms:et.

det är ju du :O!