Thursday 2 June 2011 photo 37/45
|
Dikt skriven av Xanomi, jag..
Det fräter i min bröstkorg.
Ser ni inte det?
Råttorna tuggar på mitt hjärta.
Det är en pickande smärta.
Ångest, självhat och svek.
Det var min barndomslek.
Men nu vill jag inte vara en del av det här mer.
Jag går in i en o kontakt bar dimma.
Ack så främmande.
Men det är lugnande och vackert.
Skuggor av mörker och demoner,
skymtar i ögonvrån.
Välkommen tillbaka.
Nu skall vi uppnå idealkrav,
blandannat att vara smal.
Nu behöver jag inte oroa mig mer,
om inte mänskligheten äter upp min själ.
Så vet jag att ni lovat mig att genomföra det.
Dikt skriven av Xanomi, jag..
Annons
Directlink:
http://dayviews.com/xanomi/490840717/