Saturday 21 February 2009 photo 1/1
|
Golden Days.
Dessa senaste dagar som har gått har varit några av de svåraste i mitt liv.
Så mycket har gjort mig så rädd och jag inser att jag inte förstår allting. Inte för att jag har påstått det heller men jag har ändå haft någon slags kännsla av att allting kommer bli bra. Men istället så vände allting bara till det värre och var bara ett litet hårsmån från att gå riktigt jävla illa.
Allt det här har påverkat mig så negativt och allting jag gjort har jag gjort så dåligt. Så dåligt att jag tillochmed blivit tillsagd på skarpen ang min sk attityd, som det inte är något som helst fel på men som folk kanske uppfattade som elak.
Jag kan inte förklara vad som hänt. Jag är ledsen men jag kan inte.
Men jag är rädd, jag vet inte om jag bara kan hantera detta och låta vardagen flyta på. Jag bryr mig! Jag vill och tänker bry mig även om det kan vara fel utav mig. Jag är inte mig själv just nu.
På något stadie inuti min kropp så sitter jag som nollställd och bara andas. Jag är inte lättskrämd men den här gången blev jag livrädd.
Och det jävligaste, kanske sett ur egoistiskt perspektiv, är att jag inte har en jävla människa i närheten som jag kan prata med om det öga mot öga...
Dessa senaste dagar som har gått har varit några av de svåraste i mitt liv.
Så mycket har gjort mig så rädd och jag inser att jag inte förstår allting. Inte för att jag har påstått det heller men jag har ändå haft någon slags kännsla av att allting kommer bli bra. Men istället så vände allting bara till det värre och var bara ett litet hårsmån från att gå riktigt jävla illa.
Allt det här har påverkat mig så negativt och allting jag gjort har jag gjort så dåligt. Så dåligt att jag tillochmed blivit tillsagd på skarpen ang min sk attityd, som det inte är något som helst fel på men som folk kanske uppfattade som elak.
Jag kan inte förklara vad som hänt. Jag är ledsen men jag kan inte.
Men jag är rädd, jag vet inte om jag bara kan hantera detta och låta vardagen flyta på. Jag bryr mig! Jag vill och tänker bry mig även om det kan vara fel utav mig. Jag är inte mig själv just nu.
På något stadie inuti min kropp så sitter jag som nollställd och bara andas. Jag är inte lättskrämd men den här gången blev jag livrädd.
Och det jävligaste, kanske sett ur egoistiskt perspektiv, är att jag inte har en jävla människa i närheten som jag kan prata med om det öga mot öga...
Comment the photo
vet att det int är samma o prata på telefon, men vi får försöka ändå :)
puss o kram <3
3 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/xiibalba/334483208/