May
Friday 20 March 2009 photo 3/3
|
Klockan 10 över 8 öppnade jag ögonen i morse. Jag har alltid svårt att sova när Alex inte ligger bredvid mig så det var väl ingen större ide att försöka somna om, klockan skulle ju ändå ringa om en halvtimme. Det var alldeles för tidigt att kliva upp kvart i 9 och jag fick verkligen kämpa mig upp ur min varma och mjuka kudde. Sträckte mig efter tv dosan som jag på senare tid fått för vana att gömma mellan sängen och väggen ovanför huvudet, och slog på Mtv. Jag verkligen avskyr musiken men den får mig att vakna till så jag inte lägger mig ner igen och somnar om.
Efter lite beslutsångest om hur jag skulle se ut inför mötet med läkaren så beslutade jag mig för att bara slänga upp håret i en slarvig knut och dra kepsen över ansiktet. på så sätt behövde jag inte sminka mig.
Vädret såg inte lockande ut så jag tog på mig min vinterjacka och med musiken i öronen började jag strosa nerför gatan mot tunnelbanan. Tur att man bor i stan tänkte jag säkert en 10 gånger.
Väl hos STH så skulle de undersöka mitt hjärta med ultraljud och det var obehagligt och det gjorde ont när läkaren tryckte "kameran" mot min bröskorg. Efter ett tag fick jag höra mitt hjärta genom maskinens högtalare och det är första gången jag hör mina egna hjärtslag på det viset. Läskigt men samtidigt rogivande, ja jag var ju inte direkt bekväm med att ligga halvnaken och gå igenom det här så med mina hjärtslag i öronen och blicken fäst på den gula tråkiga gardinen började jag fantisera mig bort.
Efter 15 minuter fick jag äntligen klä på mig igen. Läkaren mm-m:ade lite och gav mig ett papper med lite anteckningar, berättade att ultraljudsbilderna bara visade gott och sa att jag inte ska vara allt för orolig över smärtan i brösten. Mitt hjärta tycker om mig men jag bör gå och göra ett ämnesomsättningsprov för att kolla hur vida min kropp tar upp näring och fetter.
En sekund senare var jag ute på kungsgatan och började min färd hemmåt igen.
500kr fattigare och nu totalt luspank - men vad är pengar när man precis fått veta att ens eget hjärta mår bra!
Efter lite beslutsångest om hur jag skulle se ut inför mötet med läkaren så beslutade jag mig för att bara slänga upp håret i en slarvig knut och dra kepsen över ansiktet. på så sätt behövde jag inte sminka mig.
Vädret såg inte lockande ut så jag tog på mig min vinterjacka och med musiken i öronen började jag strosa nerför gatan mot tunnelbanan. Tur att man bor i stan tänkte jag säkert en 10 gånger.
Väl hos STH så skulle de undersöka mitt hjärta med ultraljud och det var obehagligt och det gjorde ont när läkaren tryckte "kameran" mot min bröskorg. Efter ett tag fick jag höra mitt hjärta genom maskinens högtalare och det är första gången jag hör mina egna hjärtslag på det viset. Läskigt men samtidigt rogivande, ja jag var ju inte direkt bekväm med att ligga halvnaken och gå igenom det här så med mina hjärtslag i öronen och blicken fäst på den gula tråkiga gardinen började jag fantisera mig bort.
Efter 15 minuter fick jag äntligen klä på mig igen. Läkaren mm-m:ade lite och gav mig ett papper med lite anteckningar, berättade att ultraljudsbilderna bara visade gott och sa att jag inte ska vara allt för orolig över smärtan i brösten. Mitt hjärta tycker om mig men jag bör gå och göra ett ämnesomsättningsprov för att kolla hur vida min kropp tar upp näring och fetter.
En sekund senare var jag ute på kungsgatan och började min färd hemmåt igen.
500kr fattigare och nu totalt luspank - men vad är pengar när man precis fått veta att ens eget hjärta mår bra!
Visa toppen
Show footer