Sunday 25 July 2010 photo 2/2
|
Åh, och heja mig, förövrigt! För jag har inatt haft mitt livs första zombiedröm!
Och eftersom vi alla vet hur otroligt kul det är att höra andra berätta om sina drömmar, så ska jag göra det nu:
Jo, det började med att jag vaknade i nån slags stor lägenhet som jag inte kände igen, jag blev väckt av 2 killar jag inte kände igen i verkligheten, men tydligen var de mina rumskamrater.
De berättade för mig att zombieapokalypsen hade börjat, och vi ställde oss på balkongen och kolla på alla zombies som stod där nere (de stod mest bara still, och såg inte jätteblodiga och farliga ut.).
Killarna och jag diskuterade vad vi skulle göra nu. Valet föll på att stanna inne och hoppas att alla zombies skulle försvinna av sig själva.
Det gjorde de inte. Tillslut behövde vi käk. Ena killen lyckades fixa nån slags smoothie (stora vita behållare med blåa lock. Såg ut som enorma pillerburkar, typ.) och vi drack dem. Sen exklamerade andra killen att "öh, det är ju zombieblod i dessa!" varpå jag upptäckte det och vi båda började svära åt killen som fixat smoothiesarna.
Sen tänkte vi att "jaja, nu när vi ändå är zombies så kan vi ju gå och hänga med de andra zombiesarna." och så gick vi ner i trapphuset.
Där stod det kanske 10 zombies, i olika stadier av zombiefiering. (några av dem berätade för mig att det tar lång tid att bli zombie. I början märks det ingenting, sedan blir man gradvis zombigare. Behovet av att äta hjärnor kommer inte förrän i det allra sista stadiet, och ingen i gruppen verkade vara där än.
Alla var rätt slöa och stilla, förutom en tjej med rödbrunt hår och rött linne, ungefär 2 meter lång, som stod och försökta slå bort dörren med ett sånt där japansk kendo-träningssvärd av trä. Tydligen var hon också nyzombie och zombierna i trappuppgången väntade på att hon skulle fixa det så de kunde gå ut.
Men precis när hon slagit bort dörren så gick solen upp.
Och det vet vi ju, att zombier inte tål solljus (inte dessa iallafall), så jag och de andra zombierna kunde inte gå ut. Jag och mina rumskamrater bjöd upp de andra till vår lägenhet.
Det var en lång trappa, och det fanns fönster där solljus sken in. Jag försökte undvika ljusfläckarna, men när jag väl nuddade dem så hände ingenting. Jag började fundera på om jag verkligen var en zombie trots allt.
Och precis när vi kommit upp till lägenheten vaknade jag.
Åh, och "fuck the zombies" på latin verkar heta "futuete non mortuus", enligt några på Livejournal. 2 meter långa tjejen påminde mig om Andreas Rosvall, och då måste vi ju dra nåt som passar in på hans catchphrase "värdelöst vetande, värdelöst vetande!"
Annons
Comment the photo
6 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/xixi/466834343/