February
Friday 21 November 2008 photo 1/2
|
Livet är tufft, jobbigt, hemskt, ledsamt.
Hur orkar man.
Jag kämpar varje dag för att försöka få en bra minut,timme,vecka.
Men jag gör det visst på fel sätt.
Jag kan vara happy for the moment men sen blir allt bara skit igen.
Jag tror jag gör rätt men det blir alltid fel i slutändan. ALLTID
Jag vill verkligen att jag ska må bra
JAG VILL VERKLIGEN!
Men jag lyckas fan aldrig.
Jag vill bara hitta nån som kan ta hand om mig, finns för mig, vara lycklig med mig och även trösta mig när jag mår dåligt och en som kan ÄLSKA MIG FÖR DEN JAG ÄR.
Fick redan på innan att min pappa är riktigt as förbannad på mig också.
För att jag sov borta inatt.
Men han har sagt att när jag fyllt 18 har jag min egna vilja och jag är förhelvete 18 nu.
Jag vet att jag kanske inte beter mig som en men JAG ÄR ÄNDÅ DET!
Jag orkar inte höra på allt ni säger, jag bara stänger av.
Jag har världens bästa klass men jag orkar bara inte med skolan.
Jag orkar inte plugga
Jag orkar inte lyssna
Jag orkar inte bry mig
Vännerna har jag många av, några bättre än andra.
Känns som att vissa uttnyttjar mig till max bara för sakers skull. Vrf kan ni inte bara vara min vän utan ständig frågan efter nåt? Jag älskar mina vänner dom betyder allt men jag börjar fan tröttna på allt lögner och svek som hela tiden kommer.
Tack och hej för mig
Hur orkar man.
Jag kämpar varje dag för att försöka få en bra minut,timme,vecka.
Men jag gör det visst på fel sätt.
Jag kan vara happy for the moment men sen blir allt bara skit igen.
Jag tror jag gör rätt men det blir alltid fel i slutändan. ALLTID
Jag vill verkligen att jag ska må bra
JAG VILL VERKLIGEN!
Men jag lyckas fan aldrig.
Jag vill bara hitta nån som kan ta hand om mig, finns för mig, vara lycklig med mig och även trösta mig när jag mår dåligt och en som kan ÄLSKA MIG FÖR DEN JAG ÄR.
Fick redan på innan att min pappa är riktigt as förbannad på mig också.
För att jag sov borta inatt.
Men han har sagt att när jag fyllt 18 har jag min egna vilja och jag är förhelvete 18 nu.
Jag vet att jag kanske inte beter mig som en men JAG ÄR ÄNDÅ DET!
Jag orkar inte höra på allt ni säger, jag bara stänger av.
Jag har världens bästa klass men jag orkar bara inte med skolan.
Jag orkar inte plugga
Jag orkar inte lyssna
Jag orkar inte bry mig
Vännerna har jag många av, några bättre än andra.
Känns som att vissa uttnyttjar mig till max bara för sakers skull. Vrf kan ni inte bara vara min vän utan ständig frågan efter nåt? Jag älskar mina vänner dom betyder allt men jag börjar fan tröttna på allt lögner och svek som hela tiden kommer.
Tack och hej för mig
Visa toppen
Show footer