Hon gick hem. Hon insåg.
Tiden för syrenbladsdragning är kommen.
Man sliter ett blad från en syrenbuske och börjar dra av
Bitar från bladet
tills det bara är stammen kvar.

Hon gick stigen hem, förbi dagiset. Hon fylldes av en kärlek så stark att ingen skulle kunnat ta bort henne från hennes ögonblick. Det var hennes

ögonblick.

Hon fortsatte förbi det stora gula huset som en gång förbjudit området för att ha majbrasa på ängen en bit bort. Hon gick upp för den lilla backen, och plötsligt stod Han där. Helt oprovocerat. Han blev rädd först, också hon blev

rädd

först men det gick över. Han såg djupt in i henne med ett par stora svarta hemlighetsfulla ögon. Hon såg tillbaka på honom och de förenades i ett.

Ett.

Han hade brunt kort kort hår och halvlånga horn. Hon tänkte att han var relativt ung. Hon skrapade foten mot gruset och han ryckte till. Hon log. Han log.
De log.
Hon fortsatte hemåt och han vände sig bort ifrån henne och fortsatte äta gräs. Hon fortsatte stigen fram. Hon gick snabbt. Hennes fotsteg ökade i tempo och tillslut sprang hon. Hon kände som om hon inte behövde sluta springa. Plötsligt stannade hennes fötter och hon såg upp.

Va himmlen är blå

Annons

The photo has no tags

January 2011