Min kärlek räcker inte till för att hålla dig vid liv. Minnena börjar försvinna och du är snart borta för alltid. Aldrig trodde jag att detta skulle hända. Jag har glömt ditt mellannamn älskling. Jag har glömt din födelsedag. Jag har glömt vilket år du lämnade mig och jag har glömt hur du såg ut. Innan ville jag glömma dig och nu vill jag bara minnas. Du får inte bara försvinna från mig nu. För mig är du suddig. Du finns knappt där. En dimma ligger mellan oss, den skapar en vägg. För några år sedan lämnade du mig här ensam, men hela tiden fanns det en del av dig kvar. Du fanns i mitt hjärta, i mitt huvud, i min själ. Du var fortfarande en del av mig. Men nu... nu håller du på att lämna mig för gott. Jag minns inte längre vilken låt som var vår. Jag minns inte vad vi skrattade åt alla gånger. Jag minns inte ens var du bodde. Jag åkte förbi där förra sommaren. Kollade upp mot ditt gamla sovrumsfönster och då kom jag ihåg allt. För några månader sen var jag i Malmö igen och åkte samma buss. Vi åkte förbi massa hus, men jag minns inte vilket som var ditt, och det kom inte längre några minnen om att vi gått någostans där jag åkte. Snart finns det inte någonting av dig kvar. Jag vet inte ens om jag kan säga att jag älskar dig längre. Det har varit så längesen sist. Men jag saknar dig. Åh ja, vad jag saknar dig. Du var mitt allt <3

Annons

The photo has no tags

May 2008