Ibland ger man upp, ibland faller man ner, ibland slår man i botten. Det gör ont, och man vill aldrig mer upp ifall man faller ner igen, och hjärtat måste man plocka upp fast det bara blir fler och fler bitar som det trasas sönder i när man slår i den hårda asfalten som är livets botten.
                                           ....

Och ibland så sitter man där med raklbadet i handen och bara tänker över de alternativen som finns. Tillfällig smärta eller smärta för ett helt liv, vilket är bäst?
Om inte annat tänker man:

Ibland är det mänskligt att fela.

                                        ....

Och när den där personen som betyder mest för en säger hejdå för en ynka liten skitsak, och när ens föräldrar lämnar en i sticket,

och när ens syskon inte bryr sig mer,

och när skolan klassar dig som efterbliven, och när BUP har blivit din bästa vän,

det är då man klassar sig själv som nåt dåligare än allt annat.

Idagens samhälle så är det alltid de andra som trycker ner en, men man skyller alltid på sig själv.

Men en människa kan aldrig bryta sitt eget hjärta.

                                    .....

Även om jag inte riktigt tror på det själv så duger man som man är,

det kommer någon som älskar oss och ser bort ifrån våra fel och brister, som struntar i om vi har en dålig barndom bakom oss,

eller om vi inte riktigt är matrieal för TOP MODEL.

För ingen människa är värd att kallas DÅLIG. (Detta är jag säker på.)

                                                 ........

TANKE STUND FÖR IKVÄLL, GODNATTER.

sorry folks, jag menar rakbladet.