Som besökare på Dayviews samtycker du till användandet av s.k. cookies för att förbättra din upplevelse hos oss. Jag förstår, ta bort denna ruta!

Logga in med

Go to

Tekniskt fel pågår. På grund av att en server kraschat är det vissa problem att ladda upp bilder. Flera äldre bilder har även försvunnit till följd av detta, vilket vi beklagar. Vi arbetar för att få igång det så snart som möjligt.

Annons

Fuck face ◕‿‿◕ (Yaas) Tokyo ,Tokyo

Fuck face ◕‿‿◕

September 2013

M

T

W

T

F

S

S

1

2

3

4

5

6

7

8

9

10

11

12

13

14

15

16

17

18

19

20

21

22

23

24

25

26

27

28

29

30

October 2013

M

T

W

T

F

S

S

1

2

3

4

5

6

7

8

9

10

11

12

13

14

15

16

17

18

19

20

21

22

23

24

25

26

27

28

29

30

31

August

2012

Friday 17 December 2010 photo 25/30

Spegeln äter upp det positiva som jag ser.
Lämna mig ifred för jag orkar inte mer.
Två, fingrar i halsen - hostar upp mina problem.
Så, spottar ut skam, lever med en fiende.
Lever med en nattsvart känsla, så vidrig, men känns som döden knackar på när man är ensam.
Jag skär mig själv för att rymma ifrån den känslan..
Tänk dig en massa människor som samlas runt dig och pekar ut alla dina fel som ett mönster.
Därför stannar jag hemma, låser in mig på rummet, det känns lite tryggare - världen genom mitt fönster.
Har dåligt med pengar, kan inte följa trenderna och gör man inte det så försvinner de flesta vännerna.
Sömnlös, hoppet hoppade av första chansen det fick, så jag mår botten idag..
Har en farsa som är världens största egoist.
Han blev kär i alkoholen, tar familjen sist.
Jag skulle vilja säga att jag inte bryr mig ett piss, en ensam fågel som bär på tok för stor kvist..
Våra liv kan kännas tomma och iscensatta.
Tänk om vi redan är döda, och är här istället för att straffas..?
Det äter upp mig inifrån, självkänslan ligger i respirator så skadad och väntar.
Den positiva lilla tjejen är försvunnen.
Blicken är tom, kapitel 15 är bara mörker
Varför spelar spegeln ett spel mot mig?
Varför gråter livet, när döden alltid ler mot mig?
Hur ska jag bete mig i sociala sammanhang,
när kroppen har panik och hjärnan vill spela på samma band?
Jag hatar att jag hatar mig, är trött på att vara trött,
ensamheten förför mig varje dag när jag kliver upp.
Det känns som första dagen i skolan ja, fast varje dag.
Nervositeten kidnappar min mage fram och tillbaks, om jag kunde lita på mig själv och sluta söka svar, då kanske ni skulle se mig som någon som var lika bra?
En osynlig 15-åring vore allas dröm.
Men inte på det sättet, det skeppet har gått på grund.
Låt mig inte sitta själv idag igen.
Låt mig inte möta mina tankar som följer mig hem.
Blickarna i korridoren är som knivhugg i låren, det är sånt som får mig att överväga resan till båren.
Tonåren, som skulle vara något bra..
Varför flyttar de på mig när mobbarna får vara kvar?
Men jag förstår dem, det måste vara mitt fel!
Det måste va' mitt äckliga jag som sätter mig i spel.<

0

0

0

0

0 Visa hela listan

Spegeln äter upp det positiva som jag ser.
Lämna mig ifred för jag orkar inte mer.
Två, fingrar i halsen - hostar upp mina problem.

Så, spottar ut skam, lever med en fiende.
Lever med en nattsvart känsla, så vidrig, men känns som döden knackar på när man är ensam.
Jag skär mig själv för att rymma ifrån den känslan..

Tänk dig en massa människor som samlas runt dig och pekar ut alla dina fel som ett mönster.
Därför stannar jag hemma, låser in mig på rummet, det känns lite tryggare - världen genom mitt fönster.

Har dåligt med pengar, kan inte följa trenderna och gör man inte det så försvinner de flesta vännerna.
Sömnlös, hoppet hoppade av första chansen det fick, så jag mår botten idag..

Har en farsa som är världens största egoist.
Han blev kär i alkoholen, tar familjen sist.
Jag skulle vilja säga att jag inte bryr mig ett piss, en ensam fågel som bär på tok för stor kvist..

Våra liv kan kännas tomma och iscensatta.
Tänk om vi redan är döda, och är här istället för att straffas..?
Det äter upp mig inifrån, självkänslan ligger i respirator så skadad och väntar.

Den positiva lilla tjejen är försvunnen.
Blicken är tom, kapitel 15 är bara mörker
Varför spelar spegeln ett spel mot mig?
Varför gråter livet, när döden alltid ler mot mig?

Hur ska jag bete mig i sociala sammanhang,
när kroppen har panik och hjärnan vill spela på samma band?
Jag hatar att jag hatar mig, är trött på att vara trött,
ensamheten förför mig varje dag när jag kliver upp.

Det känns som första dagen i skolan ja, fast varje dag.
Nervositeten kidnappar min mage fram och tillbaks, om jag kunde lita på mig själv och sluta söka svar, då kanske ni skulle se mig som någon som var lika bra?

En osynlig 15-åring vore allas dröm.
Men inte på det sättet, det skeppet har gått på grund.
Låt mig inte sitta själv idag igen.
Låt mig inte möta mina tankar som följer mig hem.

Blickarna i korridoren är som knivhugg i låren, det är sånt som får mig att överväga resan till båren.
Tonåren, som skulle vara något bra..
Varför flyttar de på mig när mobbarna får vara kvar?

Men jag förstår dem, det måste vara mitt fel!
Det måste va' mitt äckliga jag som sätter mig i spel.
Det finns ingenting som går upp, allting går ner.
Bäst jag smyger in på rummet och skriver mitt brev...

Annons

Uploader

got photos in group

Taggad med

The photo has no tags

Geo tag

Part of an album

Målat

Målat30 photos

Camera info

Comment the photo

Anonymous Mon 20 Dec 2010 18:13

<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3

Fuck face ◕‿‿◕ Mon 20 Dec 2010 19:10

<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<<3<3<3<3

Reply

Anonymous Sat 18 Dec 2010 15:51

Lämna mig inte! Dt sista jag vill är att förlora dig! Snälla! Dt löser sig! Min papis är din och jontas papi med! Vi är som låssas syskon! (Fast vi bråkar aldrig ^^)
Kom bara till mig! Hade jag vetat tidigare att vi sdkulle ha släkt kalas hade du och jontis gärna fått komma! Ni får komma nu med om ni vill! Bara ring så löser sig det! <33333

Reply

3 comments on this photo

Directlink:
http://dayviews.com/yaas/album/310960/480121348/

Annons

Annons

Show footer Byt till svenska