January
Wednesday 19 November 2008 photo 1/1
|
Det består av många lösa trådar, allt man behöver göra är knyta ihop dessa.
En helt vanlig knut som står emot alla försök att förgöra dess form.
Inget i världen kan förstöra detta. Det är så här det ska vara.
Men vad händer när trådarna inte går att knyta ihop?
Vad händer när man förstår att trådarna alltid kommer att glida isär?
Vad händer när trådarna står som två minuspoler emot varandra?
Vad händer när man förstår att det är omöjligt?
Ska man fortsätta försöka då?
Ska man fortsätta tills man blöder av alla försök, eller ska man bara ge upp?
Ska man intala sig själv att det en dag kommer att knyta ihop sig självt?
Ska man lura sig själv att tro att det är så det går till?
Eller är det då dags att inse sanningen.
Att det som var, inte längre är. Och att det som skulle komma, inte kommer infinna sig.
Alla försök man gjorde, var de egentligen till någon nytta? Det kommer man fråga sig.
Men då ska man minnas att det var de försöken som gjorde livet till vad det var.
Det är nu det börjar.
Precis när man givit upp allt, det är just precis då som man måste börja om från början.
Man måste intala sig själv allt det man egentligen redan vet. Dèjà vu.
Men vad händer när man inte längre vill fortsätta försöka?
Vad händer när man är trött på all smärta försöken åstadkommer?
Vad händer när man inte längre kan lura sig själv att våga tro?
Vad finns det då för mening?
Och vart kan man då vända sig för att hitta den mening man söker?
När man inte ens själv vet hur det ska gå till...
En helt vanlig knut som står emot alla försök att förgöra dess form.
Inget i världen kan förstöra detta. Det är så här det ska vara.
Men vad händer när trådarna inte går att knyta ihop?
Vad händer när man förstår att trådarna alltid kommer att glida isär?
Vad händer när trådarna står som två minuspoler emot varandra?
Vad händer när man förstår att det är omöjligt?
Ska man fortsätta försöka då?
Ska man fortsätta tills man blöder av alla försök, eller ska man bara ge upp?
Ska man intala sig själv att det en dag kommer att knyta ihop sig självt?
Ska man lura sig själv att tro att det är så det går till?
Eller är det då dags att inse sanningen.
Att det som var, inte längre är. Och att det som skulle komma, inte kommer infinna sig.
Alla försök man gjorde, var de egentligen till någon nytta? Det kommer man fråga sig.
Men då ska man minnas att det var de försöken som gjorde livet till vad det var.
Det är nu det börjar.
Precis när man givit upp allt, det är just precis då som man måste börja om från början.
Man måste intala sig själv allt det man egentligen redan vet. Dèjà vu.
Men vad händer när man inte längre vill fortsätta försöka?
Vad händer när man är trött på all smärta försöken åstadkommer?
Vad händer när man inte längre kan lura sig själv att våga tro?
Vad finns det då för mening?
Och vart kan man då vända sig för att hitta den mening man söker?
När man inte ens själv vet hur det ska gå till...
Comment the photo
2 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/yeesboxallright/297135696/
Visa toppen
Show footer