Episka berättelser, Yay!

Jag vaknade halv nio i Åkersberga, efter att ha sovit ungefär två timmar över ett par stolar. Kall, trött, sliten och antagligen hatad av alla så det börjar bra.

Sedan skulle jag ta mig till Gävle för att resa ett cirkustält, missar bussen till stationen med en minut och och får härja längs vägen i ungefär rätt riktning. Bussen körde om mig eftersom den var någon minut försenad! Hittar en ny buss efter mycket om och men, träffar Åke och vi kommer slutligen till stationen.

Där sitter vi och väntar på roslagsbanan och äter en bit bröd till frukost (det enda jag åt på hela dagen). Jag inser att jag ska ta en buss i stället och springer iväg och får tag i den precis innan den åker.

Nånstans ute i Snoppdala ska jag byta buss, men den är på fel sida vägen så den missar jag och får sitta ensam och emo i öknen i över en timme och vänta på nästa.

Närsom jag kommer fram till tåget går det bara till spökstaden Tierp där jag får sitta och steka i några timmar, bredvid en figur som skrattade högt åt varenda rörelse han såg, tills ett tåg går till Skutskär där jag måste hitta en ny buss att ta mig hem med.

Och hela tiden var jag så förkyld att jag verkligen inte kan annat än kraxa lite så jag kunde inte prata med folk. =P

Kort sagt var det ångest, tog sju (7!) timmar och jag var trött och lack hela tiden. Tror jag grät lite tio gånger, säkert den värsta dagen i mitt liv.

AAAAAHAHAHAHAHAHHAHA!! XD

WAAAAAahhahaha, en måste ju älska lokaltrafiken!