October
Saturday 16 August 2008 photo 1/2
|
Märkligt...Jag måste få ur mig detta för att förstå.
Du måste ge mig en chans att förstå detta.För tro mig, jag försöker verkligen tänka som du i detta.
Jag vet inte vart jag ska börja, för i mitt huvud går allt bara runt just nu. Ena stunden så känner jag synd om mig själv, andra skyller jag allt på mig själv, sedan skyller jag på dig men ångrar mig ganska snabbt. Du säger att jag har gjort detta. Då kommer skuldkänslorna tillbaka.
Men jag vet inte vad jag har gjort..visste jag det hade det varit så mycket enklare för mig att hata mig själv för att jag gjorde just "DET".Det enda jag kan komma på att jag gjort är att jag har varit dum o elak emot dig, när det i själva verket inte alls var dig jag var arg/sur/ledsen/besviken på.Jag önskar att DU inte behövde ta det, för dt är INTE ditt fel.Men det är DU som är med MIG när det blir sådär. Jag har blivit så sviken och utsatt för all möjlig skit i mitt liv. Jag kan inte bli ledsen längre, isåfall hade jag hellre lagt huvudet på din axel och gråtit ut tills dt kändes bra igen, låtit dig trösta mig. Men det går inte, jag blir bara arg istället.
Jag kan inte hjälpa det, jag kontrollerar det inte.Jag kan verkligen bara be om ursäkt för att du behöver/behövde (fan vad det tog emot att skriva så) ta emot det.Jag önskar att jag vore annorlunda, inte så mycket för min egen skull, men för andras skull. Mest din Mats.Mitt liv har ändå gjort mig till den person som jag är idag. Och jag vet att du en gång har älskat mig, vilket jag fortfarande hoppas att du gör, någonstans där inne, INNERST inne. För har man en gång älskat så tror jag inte att man bara slutar?
FAN FAN FAN....en ilskeattack emot mig själv...så nu ska jag sansa mig för att få sagt det jag ville med detta brev.Jag tycker att vi ska reda upp detta själva. Jag har sagt åt min kära (överbeskyddande moder) att sluta lägga sig i och låta oss sköta detta själva.. Jag vill att du gör detsamma. Om inte för min skull så kan du väl åtmistone göra det för din egen skull. Stolthet för fan Mats, stolthet. Det var DIG jag var tillsammans med. Inte din morsa farsa eller syrra.
För att återkomma till min rubrik dårå.
.Jag förstår inte, kände jag inte dig bättre så skulle jag bara skratta och ruska på huvudet och tänka något i stil med...S C H I Z O F R E N I på hög nivå.Men jag känner dig. Efter 10 månader så vill jag mena att jag FAKTISKT känner dig. Eller fan heller, det kan jag ju inte påstå när du beter dig som du gör.
Just det...MÄRKLIGT.
Du säger en sak, i nästa sekund något annat. Förlovning? Plugga i Norrköping, flytta hit???! Vafan dåför om du ändå tänkte göra slut. Det är ju inget som man bara kommer på, tyvärr. Det är något man planerar LÄNGE innan man får tummen ur och genomför.Iaf alla normala människor jag känner. Och inte känner.
Det är inget man bara vräker ur sig, och vräker man ur sig det, då är det rätt vanligt att man EGENTLIGEN inte menar det, utan något man säger för att komma åt en reaktion från en annars känslokall person.Åh vad jag hatar att du är där och jag är här. Jag vill inte ta detta per mail. Jag är ändå glad att jag inte tar detta IRL, för tro mig då hade det sagt en heeel j-vla massa annat skit.Detta är enklare. Jag hinner dunka huvudet i väggen 20 ggr innan jag skriver att jag hatar dig, och raderar det.
För jag hatar dig ju inte, även om det är det jag faktiskt skulle vilja göra just nu, för jag är så jävla arg på dig.Varför GÖR DU SÅHÄR emot mig, emot OSS.Åh, jag blir så jävla arg på mig att jag inte förstod att det skulle bli såhär.Varför kan jag aldrig lära mig att hålla käften?Usch, ge mig bara en chans till. Snälla Mats. En chans att försöka. Jag lovar inte att det blir bra, det vet jag att du inte heller kan göra.
Jag vet att du inte är gud och kan genomföra några mirakel..Eller va fan..gör som du vill...jag har vant mig vid att ha en ständig misär i mitt liv.Detta är väl bara ytterligare en period som jag måste ta mig igenom.Jag klarar mig...du behöver inte oroa dig. Jag älskade bara tanken ((rättare sagt drömmen)) på att det skulle vara vi för evigt. Men som med allt annat jag älskar så tas det ifrån mig.Tack som fan! För att tog ytterligare en dröm till från mig.Det ÄR dags för mig att vakna upp nu och sluta leva i drömmarna.Du var för bra för att vara sann. Nu vet jag bättre. Eller?
Du måste ge mig en chans att förstå detta.För tro mig, jag försöker verkligen tänka som du i detta.
Jag vet inte vart jag ska börja, för i mitt huvud går allt bara runt just nu. Ena stunden så känner jag synd om mig själv, andra skyller jag allt på mig själv, sedan skyller jag på dig men ångrar mig ganska snabbt. Du säger att jag har gjort detta. Då kommer skuldkänslorna tillbaka.
Men jag vet inte vad jag har gjort..visste jag det hade det varit så mycket enklare för mig att hata mig själv för att jag gjorde just "DET".Det enda jag kan komma på att jag gjort är att jag har varit dum o elak emot dig, när det i själva verket inte alls var dig jag var arg/sur/ledsen/besviken på.Jag önskar att DU inte behövde ta det, för dt är INTE ditt fel.Men det är DU som är med MIG när det blir sådär. Jag har blivit så sviken och utsatt för all möjlig skit i mitt liv. Jag kan inte bli ledsen längre, isåfall hade jag hellre lagt huvudet på din axel och gråtit ut tills dt kändes bra igen, låtit dig trösta mig. Men det går inte, jag blir bara arg istället.
Jag kan inte hjälpa det, jag kontrollerar det inte.Jag kan verkligen bara be om ursäkt för att du behöver/behövde (fan vad det tog emot att skriva så) ta emot det.Jag önskar att jag vore annorlunda, inte så mycket för min egen skull, men för andras skull. Mest din Mats.Mitt liv har ändå gjort mig till den person som jag är idag. Och jag vet att du en gång har älskat mig, vilket jag fortfarande hoppas att du gör, någonstans där inne, INNERST inne. För har man en gång älskat så tror jag inte att man bara slutar?
FAN FAN FAN....en ilskeattack emot mig själv...så nu ska jag sansa mig för att få sagt det jag ville med detta brev.Jag tycker att vi ska reda upp detta själva. Jag har sagt åt min kära (överbeskyddande moder) att sluta lägga sig i och låta oss sköta detta själva.. Jag vill att du gör detsamma. Om inte för min skull så kan du väl åtmistone göra det för din egen skull. Stolthet för fan Mats, stolthet. Det var DIG jag var tillsammans med. Inte din morsa farsa eller syrra.
.Jag förstår inte, kände jag inte dig bättre så skulle jag bara skratta och ruska på huvudet och tänka något i stil med...S C H I Z O F R E N I på hög nivå.Men jag känner dig. Efter 10 månader så vill jag mena att jag FAKTISKT känner dig. Eller fan heller, det kan jag ju inte påstå när du beter dig som du gör.
Just det...MÄRKLIGT.
Det är inget man bara vräker ur sig, och vräker man ur sig det, då är det rätt vanligt att man EGENTLIGEN inte menar det, utan något man säger för att komma åt en reaktion från en annars känslokall person.Åh vad jag hatar att du är där och jag är här. Jag vill inte ta detta per mail. Jag är ändå glad att jag inte tar detta IRL, för tro mig då hade det sagt en heeel j-vla massa annat skit.Detta är enklare. Jag hinner dunka huvudet i väggen 20 ggr innan jag skriver att jag hatar dig, och raderar det.
För jag hatar dig ju inte, även om det är det jag faktiskt skulle vilja göra just nu, för jag är så jävla arg på dig.Varför GÖR DU SÅHÄR emot mig, emot OSS.Åh, jag blir så jävla arg på mig att jag inte förstod att det skulle bli såhär.Varför kan jag aldrig lära mig att hålla käften?Usch, ge mig bara en chans till. Snälla Mats. En chans att försöka. Jag lovar inte att det blir bra, det vet jag att du inte heller kan göra.
Jag vet att du inte är gud och kan genomföra några mirakel..Eller va fan..gör som du vill...jag har vant mig vid att ha en ständig misär i mitt liv.Detta är väl bara ytterligare en period som jag måste ta mig igenom.Jag klarar mig...du behöver inte oroa dig. Jag älskade bara tanken ((rättare sagt drömmen)) på att det skulle vara vi för evigt. Men som med allt annat jag älskar så tas det ifrån mig.Tack som fan! För att tog ytterligare en dröm till från mig.Det ÄR dags för mig att vakna upp nu och sluta leva i drömmarna.Du var för bra för att vara sann. Nu vet jag bättre. Eller?
1 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/yo-fine/253528166/
Visa toppen
Show footer