Har då haft svenska B idag och då skull vi läsa om romantiken. Och på eftermiddagen skulle våran lärare läsa en text för oss men hon hade fått med sig fel bok så han var tvungen att åka hem och hämta den och under tillden skulle vi då skriva ett brev till henne där du skulle vara ett romantiskit inslag så som skräk, kärlek, uppror, längtan m.m. Och så den som skrev de bästa brevet skulle vinna ett "Egdar Allan Poe" kort.

Min text blev så här:
Nu fick det var nog. De hade pågått under en längre tid och det hade utvecklats mer och mer för var dag som gått. Men nu fick det räcka, jag måste ju få veta vad de är som händer. På sett och vis vet jag ju redan men det måste bli tydligare men frågan är om man kan göra något som är tydligt ännu tydligare men svaret på den frågan blev ett ”nej” men på samma gång ett ”ja”. Allt blev otydligt men på samma gång tydligt, tydligare än var det någonsin varit. På några minuter var allt förändrat, de som var en självklar vardag blev ett uppror och det var nästan så att en flykt från vardagen hade börjat. Men på samma gång vart allt mycket klarare och jag kunde nu se det på et nytt sätt. Allt gick så fort, först vet man vad man känner och vart man stor och allt känns så enkelt och helt plötsligt är det som om det aldrig hade existerat som om allt varit en dröm.

Det var min plus tre till i klassen som tyckte att de va okej att hon läste upp vår inför alla. Och de slut med att jag vann tävlingen, jag hade tydligen fattat de här med romantiken och vad den gick ut på.

Annons

The photo has no tags

May 2010