Friday 11 April 2014 photo 1/1
|
Varför duger jag bara när ingen annan finns i närheten? Känns som om jag alltid varit något andra, eller sistahandsval för alla.
Ett skämt, en lögn. Det är vad jag är. Jag duger inte till något.. Det finns inget jag kan åstadkomma. Jag kan ingenting, jag vet ingenting.
För alla andra är jag bara den där konstiga tjejen med rött hår som bara pratar om hästar 24/7, mig ska man hålla sig borta från. De flesta ser snett på mig när jag går förbi. Mig vill ingen va med, man hånskattar åt mig för att jag gör konstiga saker. Ni anar inte hur ledsen jag blir. Men allt man gör är att sparka på mig när jag redan ligger och kippar efter andan tills jag helt plötsligt slutar andas och försvinner in i en annan dimmension som ingen levande vet om än.
Nej, mitt liv är inte alltid det roligaste. Jag är alltid rädd, rädd för att förlora det jag har, kompisar, kärleken, hästen.. Livet.
Jag går hela tiden och grunnar, jag vet inte vem jag vågar lita på och verkligen öppna mig och berätta precis allt. Allting som flyter runt i mitt huvud dagligen. Jag är rädd för att dom jag umgås med mest börjar prata om hur fucked up jag är.
Jag önskar jag kunde öppna mig, men det är så himla svårt när jag inte vet vem jag kan gå till. Ibland försvinner jag så långt in i tankarna att jag bara vill försvinna, bort från den här jävla världen, bort från allt jag känner till och börja om på nytt. Värst är det hemma, då jag är ensam.
Jag kan erkänna att jag har skärt mig, för längesedan, och skulle lätt kunna börja med det igen, fast ännu värre. Det vill jag inte. Och jag vill inte gå till en psyk-människa för dom sätter mig bara på piller och tror att det kommer hjälpa istället för att hjälpa mig att lösa problemen jag har. Folk har kallat mig emo, asocial, tråkig, töntig, konstig, ful, äcklig, ja, listan är lång. Det har dom alltid gjort, och jag tror på dom.
Give me the eyes so I see,
Give me ears so I hear,
Give me love so I know what love is,
Give me the freedom to think,
To believe... in something
Annons
Comment the photo
figaro1
Sat 12 Apr 2014 13:33
Du vet att vi alltid finns för dig. En psykolog sätter dig inte på piller, de försöker alltid lösa problemen i första hand, de sätter aldrig in piller direkt. Jag var hos en för ett par år sedan, det blev inga piller då inte. Du måste helt enkelt våga öppna dig, våga och framförallt vilja förklara det du vill ha ut.
Vi tycker inte att du är något av de där negativa adjektiven du skrev, du är en underbar eprson, tvivla aldrig på det! Du behöver inte skriva sådant här för att vi ska bry oss, det gör vi ändå.
Tusen kramar på dig puddingen :)
Vi tycker inte att du är något av de där negativa adjektiven du skrev, du är en underbar eprson, tvivla aldrig på det! Du behöver inte skriva sådant här för att vi ska bry oss, det gör vi ändå.
Tusen kramar på dig puddingen :)
Wagneforsan
Sat 12 Apr 2014 19:32
Jo, mitt problem är bara att jag hatar att visa de negativa känslorna. Jag vill egentligen inte att någon ska tycka synd om mig utan mer tänka att, "Ida är världens gladaste tjej". Jag har skitsvårt för att öppna mig för folk, jag försöker, men det är supersvårt. :P
figaro1
Sat 12 Apr 2014 21:21
Då ska du veta att det inte bara är du som tycker så ;)
Ingen vill visa att de har något att klaga på, alla vill visa sig glada, så man blir förånad när någon väl visar sig nedstämd, ledsen o.s.v. Men den förvånaden försvinner väldigt fort när man ser någons problem, då vill man hjälpa till, och du umgås inte med personer som inte vill hjälpa till, hoppas du vet det :)
Ingen vill visa att de har något att klaga på, alla vill visa sig glada, så man blir förånad när någon väl visar sig nedstämd, ledsen o.s.v. Men den förvånaden försvinner väldigt fort när man ser någons problem, då vill man hjälpa till, och du umgås inte med personer som inte vill hjälpa till, hoppas du vet det :)
Wagneforsan
Sat 12 Apr 2014 21:32
Ja, jag tror jag börjar förstå. Men samtidigt känner man sig dum för att man slänger alla problem på sina kompisar. Jag är lite rädd för att ni ska tröttna på mig bara för att jag bara pratar om mina problem 24/7.. :P
figaro1
Mon 14 Apr 2014 12:41
Det behöver du inte tro om oss, vi är dina kompisar och vill att du ska ha det bra :) För att du ska kunna ha det bra så vill vi hjälpa dig :)
irmeli niskasaari
Sat 12 Apr 2014 09:16
Tråkigt att du känner så Ida! När man inte vet sånär det svårt att hjälpa, jag hoppas inte att du försvinner in i en annan dimension. Jag kan förstå att det är jobbigt och jag kan tänka mig in i din sits har själv mått mycket dålig tidigare men dels har alla ni fått mig att få bättre . Jag hade fortfarande inte hittat rätt när jag umgicks med Jessica, men när våran kompisgrupp började umgås blev det så mycket bättre. Jag säger inte att vi kanske hjälper dig på det sättet nu men vet man inte så är det svårt att hjälpa och är de nått du vill prata om är du välkommen att göra det. Kram
Wagneforsan
Sat 12 Apr 2014 19:49
Jo, det har känts så lite ibland. Jag har själv det lite traggligt med kompislivet just nu. och trots att jag och Daniel är tillsammans nu så försöker och vill jag ändå umgås med dig och Bianca på internatet. För vill inte att det ska bli så när jag och Kim va ihop då jag bara var borta i 25:an och sket i alla andra.
Ja, att hålla alla problem inne är skitjobbigt och det var drf allt bara rasade igår. Men man har liksom nästan vant sig vid känslan när man varit ensam nästan hela livet utan att ha någon att prata med. Jag vill få ut allt, men det är svårt när den spärren sitter i fortfarande. Jag vet inte, jag är väl mest rädd för vad som händer efteråt eller något.
Ja, att hålla alla problem inne är skitjobbigt och det var drf allt bara rasade igår. Men man har liksom nästan vant sig vid känslan när man varit ensam nästan hela livet utan att ha någon att prata med. Jag vill få ut allt, men det är svårt när den spärren sitter i fortfarande. Jag vet inte, jag är väl mest rädd för vad som händer efteråt eller något.
irmeli niskasaari
Sat 12 Apr 2014 19:52
tja det är väl lite därför jag har varit lite off för att det kännts som att man inte dugit längre och därför har jag väl tagit lite avstånd lite. Det har igentligen inte varit något personligt så men det har blivit som en ren vana. Vi får helt enkelt hitta på mer saker nu de sista veckorna! :D Ja du det är verkligen jobbigt. Jag avskyr att hålla saker inne allt för mycket det blir verkligen inge bra till sist :/
Wagneforsan
Sat 12 Apr 2014 20:04
Nä, det är ju så. Man blir så trött av det med. Humöret går upp och ner och ibland vet man knappt vad man håller på med.
Ja, vi måste verkligen försöka komma på något och hitta på nåt så vi kommer på bättre tänkar.. :P
Ja, vi måste verkligen försöka komma på något och hitta på nåt så vi kommer på bättre tänkar.. :P
12 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/young-fearless/517802049/