June
Sunday 5 October 2014 photo 1/1
|
Tja, vad ska man säga? Detta är hur mitt liv ser ut just nu..
Tråkigt va? Ja, faktiskt.. :P
Har fortfarande inget jobb, båda mina bilar går inte att köra med(körförbud på Bubblan och Audin är kvar på verkstaden). Jag söker jobb utan resultat och livet är ett enda elände kan man säga.
Jag har även märkt att dom här hemma inte bryr sig alls.
Pojkvännen Felix kom och hämtade mig i måndags och jag sa inget om det till pappa eller någon annan. Tänkte att dom kanske skulle undra lite vart jag var dagen efter.. Ingen hemifrån hörde av sig, och då hade ändå varit inaktiv på Facebook. Det gick några dagar och jag hade ännu inte hört någonting från någon.. :o På lördag ringer min syrra och undrar vart jag är. Alltså fem dagar efter jag åkt iväg så kan dom börja leta efter mig.
Egentligen ångrar jag lite över att jag svarade och sen stängt av mobilen, så att de skulle bli lite oroliga, om dom ens skulle bli det vill säga.
Men jag åkte iallafall hem på lördag och hade väl inga större förhoppningar om att de skulle vara så jätteglada att se mig. inte en reaktion, det gör mig så jävla förbannad.
Jag har helt uteslutit alla hemma som min familj, jag har ingen familj, och däremot inget hem. Jag bara bor här tillfälligt tills jag hittat ett eget boende.
Skulle jag bli kidnappad eller dö så skulle det väl ta ungefär ett halvår innan dom ens märker att jag är borta och ungefär ett år innan dom börjar leta efter mig. Men så fort någon annan i släkten försvinner så blir det kalabalik direkt.
Och det är omöjligt att prata med pappa för han förstår ingenting, man säger en sak så går han in på något helt annat och jag tappar tålamodet och blir förbannad och han skrattar åt mig och går iväg.. Sen är han alkohollist också och kan inte ta hand om sig själv längre, bara när han jobbar. När han sitter hemma blir han full och somnar framför TV:n och sitter där tills hans tjej kommer och leder upp han till sängen.
Jag vill bara härifrån, jag står inte ut med detta längre. Skulle vilja flytta så långt härifrån som bara möjligt. Där ingen känner mig, där man kan börja om på nytt, glömma allt förflutet och bara fokusera framåt. Det kan jag inte här runt om Gnosjö, för alla känner mig, alla vet vem jag är osv, det stör mig lite faktiskt, för de känns som om att alla tycker att jag är helt retarded bara för att jag är en Wagnefors, syster till min lillebror(som är ganska korkad) och då tror dom väl att ja e de med. Jag vet inte, men de känns så..
Annons
Comment the photo
figaro1
Mon 6 Oct 2014 18:29
Om du är bra på att jobba med 60-talsvagnar eller annat som kan tänkas behövas göras här i Nässjö Järnvägsförening så kan du få en egen sovkupé att bo i ;)
Wagneforsan
Wed 8 Oct 2014 00:06
Haha, nä.. Vagnar är jag inge vidare på.. xD Tåg är något jag verkligen inte kan. xD
irmeli niskasaari
Sun 5 Oct 2014 23:14
Hihi jarå !:D Anni kanske inte men men du vet småbarn x) haha. lust att ses nån dag då?:P
Wagneforsan
Sun 5 Oct 2014 23:34
Ja, men det kan vi la göra. Om jag har pengar kvar på mitt busskort ^^
11 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/young-fearless/518917721/
Visa toppen
Show footer