August
Saturday 6 September 2008 photo 1/2
|
Nu var det så att jag tänkte göra lite av den såkallade läxan. Försökte poeta ihop någon Kreativt Skrivande uppgift. För nu har jag bestämt mig för att allt inte får gå åt helvete. Eller rättare sagt, fortsätta att gå åt helvete. Jag vet inte hur. Men jag vet att jag har en fri vilja som jag kan leka vad jag vill med. Så nu vill jag leka lycklig & duktig tills jag tror på det själv, hela livet om jag så måste.
Här är iallafall mitt tragiska försök till något läsbart. Jag tänker inte skriva klart för det är bara fullt av skit.
Jag bor i ett rosa hus med ett trasigt duschdraperi.
Många av mina vänner heter samma sak som mig.
Anna Panna var ett populärt öknamn när jag var liten. Öknamn är nog att ta i.
Det var ju bra mycket bättre än Britta Fitta som pojkarna kallade min granne i mellanstadiet.Hon blev alltid ledsen och gick ofta hem till mamma.
Jag tror inte att hon någonsin grät. Hon tröstade sig nog med godis och annat slisk som kom i hennes väg. Jag är nästan helt säker. För i högstadiet var hon så stor att ingen vågade kalla henne det. Eller prata med henne överhuvudtaget. Eller så hade de bara mognat. Fast det betvivlar jag. Nu när jag tänker tillbaka på när jag fick en fin liten klutt med potatismos och köttbullar ihop mosat i håret. Toppat med lingonsylt. Matkrig var lite vad vår skola var känd för. Det var det och att en elev hade med sig en låda öl på historian en gång. Kom igen det var ju bara en gång. Vem fan bryr sig? Okej, alla elever - som inte blev bjudna -, alla lärare - utom Klasse som hade varit alkolist, nu sover han i trappuppgångar igen, det var nog inte det bästa sättet att höja sina betyg med tanke på att han sparkades när det blev känt att han började hänga på deras fjortisfester-, och rektorn. Sen var det väl inte så många fler. Förresten, det kanske påverkade alla andra höstadieelever i närheten också. Det har ju trots allt hänt att vissas ansikten har blivit överklistrade med bilder på skräckfilmsmonster och eh... ja allmänt fula männsikor. Jag fann det ganska festligt när en killkompis ansikte blev överklistrat med Jabba the Hut. Det gick inte att prata med honom under en period, eller inte utan att ge ifrån sig ett grisliknande gapflabb. Hursomhelst, mitt duschdraperi har sjöhästar på sig. Jag hävdar att mamma är dåliga på att mata dem, och det är därför som draperiet är håligt. I brist på annan föda. Tacka vet jag grovlimpa med makrill i tomatsås. Jag har en kompis kompis som är från Skottland. De har ett roligt sätt att uttala tomato. Det låter så vuxet. Mina vänner kallar mig iallafall för Anna med det trasiga duschdraperiet som sjöhästarna har käkat på. Jag förstår inte på något vis hur det kan vara lättare att säga än Anna Aronsson. Men det är inte mitt problem. Mitt problem är hur jag ska kunna se Minna i ögonen efter i fredags. Det hela började på väg till ja, just det, en fjortisfest.
Många av mina vänner heter samma sak som mig.
Anna Panna var ett populärt öknamn när jag var liten. Öknamn är nog att ta i.
Det var ju bra mycket bättre än Britta Fitta som pojkarna kallade min granne i mellanstadiet.Hon blev alltid ledsen och gick ofta hem till mamma.
Jag tror inte att hon någonsin grät. Hon tröstade sig nog med godis och annat slisk som kom i hennes väg. Jag är nästan helt säker. För i högstadiet var hon så stor att ingen vågade kalla henne det. Eller prata med henne överhuvudtaget. Eller så hade de bara mognat. Fast det betvivlar jag. Nu när jag tänker tillbaka på när jag fick en fin liten klutt med potatismos och köttbullar ihop mosat i håret. Toppat med lingonsylt. Matkrig var lite vad vår skola var känd för. Det var det och att en elev hade med sig en låda öl på historian en gång. Kom igen det var ju bara en gång. Vem fan bryr sig? Okej, alla elever - som inte blev bjudna -, alla lärare - utom Klasse som hade varit alkolist, nu sover han i trappuppgångar igen, det var nog inte det bästa sättet att höja sina betyg med tanke på att han sparkades när det blev känt att han började hänga på deras fjortisfester-, och rektorn. Sen var det väl inte så många fler. Förresten, det kanske påverkade alla andra höstadieelever i närheten också. Det har ju trots allt hänt att vissas ansikten har blivit överklistrade med bilder på skräckfilmsmonster och eh... ja allmänt fula männsikor. Jag fann det ganska festligt när en killkompis ansikte blev överklistrat med Jabba the Hut. Det gick inte att prata med honom under en period, eller inte utan att ge ifrån sig ett grisliknande gapflabb. Hursomhelst, mitt duschdraperi har sjöhästar på sig. Jag hävdar att mamma är dåliga på att mata dem, och det är därför som draperiet är håligt. I brist på annan föda. Tacka vet jag grovlimpa med makrill i tomatsås. Jag har en kompis kompis som är från Skottland. De har ett roligt sätt att uttala tomato. Det låter så vuxet. Mina vänner kallar mig iallafall för Anna med det trasiga duschdraperiet som sjöhästarna har käkat på. Jag förstår inte på något vis hur det kan vara lättare att säga än Anna Aronsson. Men det är inte mitt problem. Mitt problem är hur jag ska kunna se Minna i ögonen efter i fredags. Det hela började på väg till ja, just det, en fjortisfest.
Comment the photo
plus att jag vågar iaf se minna i ögerna ;D
18 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/younganddumb/263351315/
Visa toppen
Show footer