April
Monday 22 October 2012 photo 1/1
|
Idag är det 1 ½ år sedan vi tog bort min ponny... jag saknar henne lika mycket o jag tänker på henne varje dag. Jag skulle vilja ha tid varenda eviga dag att gå ut till henne där hon ligger i sin grav i alla fall i några minuter. Men jag e både rädd o ledsen, jag e rädd för vad som har skett jag e ledsen för vad som har skett. Jag önskar att det aldrig skett, men nu har det det för exakt 1 ½ år sedan. Jag skrev berättelser om dig jag gjorde ett album o det kvittar hur mycket jag gjorde om dig jag gråter varje gång jag tänker på dig. Ingen vet vad som hänt ingen vet om vårt band, ditt o mitt, du var mitt liv, du gav mig hopp, du gav mig tro, du gav mig mod och när jag var som starkast i min process om att komma tillbaka till världen blir du sjuk du mår inte alls bra o jag tappar all lust att leva. Det gör ont i mig varenda gång jag tänker på hur du led, hur vi inte visste, men hur du led när vi väl fick reda på det och då var det försent. Du var allt för mig, jag inser hur dum jag var när jag inte var ute hos dig när du var frisk. Jag gick ut till dig när du var sjuk jag gick ut till dig varenda dag och det gjorde väldigt ont när jag tog beslutet. Du var min häst, min dröm, mitt liv. Och jag var tvungen att ta beslutet om att ta bort dig. Det va så smärtsamt, det gjorde så ont. Den enda trösten jag hade var att jag visste att du skulle få det bra. Du skulle få springa på de gröna ängarna där uppe. Men du ska veta att det gjorde så jävla ont Robban! Jag hör skottet än idag o det gör ont, det skär sig i hjärtat på mig. Du anar inte vad hemskt det va att se hur du bara föll ner till marken hur du sedan låg i din grav så fridfullt. Du gav de andra hästarna ett sista gnägg innan du gick för att sen aldrig komma tillbaka. Nu 1 ½ år senare sitter jag och gråter medans jag skriver detta. Du är min stjärna än idag! Jag önskar bara att det inte blev som det blev.
Jag miste dig,
du kommer aldrig åter.
Mitt hjärta brister och jag gråter.
Tusen tårar senare jag står vid din gravstens sida,
det känns skönt att du slapp lida.
Även fast du inte finns här kommer jag alltid ha dig kär.
Under alla dessa år som gått har jag aldrig förstått,
att den dagen du försvann skulle kännas som fan.
Jag vill bara säga att jag älskar dig så!
Robban jag saknar dig så! Jag älskar dig lika mycket som förut! Och jag vill ha dig vid liv, jag vill va ute hos dig och bara va!
Annons
Camera info
Camera NIKON D60
Focal length 55 mm
Aperture f/11.0
Shutter 1/500 s
ISO 1600
Comment the photo
6 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/yournightmaaree/510566339/
Visa toppen
Show footer